Ger mig ut innan solen värmt nattdimman från träden. Gnistrande rimfrostdun täcker marken.
I skogsdungen leker talgoxen titt-ut. Lekkamraterna känner jag inte men de kvillrar, kvittrar och drillar. En morgonpigg hackspett knackar redan efter frukost.
Världen är alldeles, alldeles stilla. Tills det krasar i skarsnön bortåt Hedsta. Ett rådjur rusar bort över stubbåkern, skrämmer upp en flock kråkfåglar som skränande lyfter. De svarta vingarna glänser i motljuset.
Morgonjogg är en fin uppfinning.
Glad påsk på er!
blogg@bureborn 
Fin morgon! Glad Påsk!
Grattis! Och glad påsk!
För att komma till sådana fina löparvägar får jag först avverka en eller ett par kilometer, vilket kräver sin jumper i dagens form. Har alltså blivit sittande inne, med hopp om bättre joggbeslutsamhet i morgon. Törs jag gissa att många av de kvittrande och drillande (och sniriiirpande?)talgoxekompisarna var grönfinkar, ty de hörs var man går åtminstone här i V-tuna. Kanske en och annan gulsparv också ute på fälten?….
Fint återgivet och vackert ackompanjerat av fotografiet. Lite drömskt. En väg utan ände som bär människor på väg, någonstans. Kan nästan höra Hans Villius berättarröst. Hoppas att din påskdag blir lika fin.
Nu är det sommartid och tjäderklockan är snart här!
Vackert !!
Det låter alldeles ljuvligt. Men jag vet bättre. Jag har testat och uppskattar INTE morgonjoggen i praktiken. Tur att du tycker om det. 😉
Ha en fortsatt fin påskhelg!
Kram M
En sådan väg var jag också på. Var din också så där lurig så att den var helt täckt av is efter kurvan? Fast sådant gnäll (som jag ägnar mig åt ibland) hade inte passat i din poetiska text.
wow så fint! är det Roslagen du bor?
Anlitar min säkra källa till fåglars sång (P2-fågeln) och konstaterar att det nog kan ha gömt sig en grönfink i snåren. Men om gulsparven också fanns det vet jag inte, den finns nämligen inte med i sångarkivet.
Morgonjoggar gillar jag. Oftast. Men ibland är de verkligen rena pesten. Har räknat ut att de senare brukar sammanfalla med de gånger jag ätit för lite kvällen innan. Bäst funkar det om jag planerat in joggandet med en tallrik gröt innan sängdags.
Ingen lömsk is i just den kruvan. Men väl hemma vid den egna postlådan när jag landade på morgontidningen.
Inte Roslagen, utan strax sydöst om Enköping.
(Gulsparven: Ett antal korta följda av en något lägre lång, eller populärt: ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuuuuuu (Omisskännlig))