Jag har varit i Köpenhamn. Fast inte på riktigt. För en gångs skull packade jag – mycket medvetet – inte ner löparskorna i väskan. Alltså sprang jag inte heller i Köpenhamn, och har således inte heller varit där, enligt min egen logik.
Rätt fiffigt på sätt och vis. För har man inte varit på ett ställe har man ju desto större anledning att åka dit. Och Köpenhamn åker jag gärna till(baka). I löparskor.
Sprang gjorde jag alltså inte. Men gick. Och gick. Och gick. Tur det. För de där små wienerbröden på frukostbuffén var synnerligen goda. Frasiga och med svarta prickar i vaniljkrämen.
blogg@bureborn 
Det gäller att hitta ursäkter för återvändon, när man vill ha dem 🙂 Verkar ha varit härligt även utan löparskorna.
Jasså det är där du har hållits!
Jag har för övrigt varken ”varit” i Lund eller Köpenhamn. Däremot många gånger i Malmö.
Det där var ju galet smart!
Malin: Vi hade så härlit så, trots att våren var kylig. Men vacker! Och det gick att åka glass i Nyhavn och sitta ute och äta lunch. Invirad i tjock filt visserligen, men ändå.
JUmper: Tog ett liten oplanerad påsklovstripp för att få ledigt på riktigt. Hemma är det så mycket att poa med.
Ingmarie: Rena Mensaklassen! 🙂
Jag ÄLSKAR danska wienerbröd! När jag varit i Köpenhamn åt jag minst ett om dan. De här hemma är inte alls lika goda 😦
Jonna: Jag hade väldigt svårt att avhålla mig från att smuggla ut ett gäng från frukostmatsalen.
Ping: Sitges. Non-check. | blogg@bureborn