Idag sprangs TEC. Jag hade planerat att agera hejarklack framåt eftermiddagen. Hade till och med gjort en liten pompom-boll. Men eftersom familjlivet körde ihop sig blev pompom-bollen istället en kattleksak. Som snabbt slaktades på köksgolvet. Kisse spatserar nu stolt runt med garntestar i morrhåren.
Löparna klarade sig alldeles, alldeles utmärkt utan mitt pompom-viftande. Thomas och Niklas till exempel. Snyggt jobbat i gråvädret killar! Riktigt snyggt!
För att ändå få en pytte, pytteliten aning om dagens löparförhållanden tog jag mig en sympatirunda. Idogt småskvittrande från en igenmulen himmel och osedvanligt många sjöar.
Inte en chans att ta sig över torrskodd – eller med bevarad känsel i tårna. Men luften – så härligt mättad av lättandad fukt!
blogg@bureborn 
Synd, det hade varit roligt att se dig där, och lite pom-pom-glamour i kombination med din omvittnat starka påhejarröst hade nog varit ett välkommet komplement till mina lama handklappningar (när jag gick mitt vanliga varv motlöps). Att heja på ultralöpare är dessutom ett tacksamt uppdrag eftersom man hela tiden får artiga reaktioner tillbaka. Du får ta skadan igen på Stockholm Marathon.
Väglaget på TEC var visserligen slaskigt och lerigt, men sådana sjöar som på bilden såg jag varken där eller på min egen morgonrunda hemmavid. Du ska alltid vara värst!!
hu för att springa så långt i lera och elände… jag är imponerad, men inte avundsjuk 😉
Känner igen det där du… Inte RIKTIGT så stora sjöar här, men nog så blött och lerigt. Härligt va?! 😉
Jumper: Inte för att jag köper att dina handklappningar skulle ha varit lama. Och även om de skulle ha varit det så är jag helt säker på att reaktionerna du fick inte bara var artiga utan tecken på sann tacksamhet.Uppmuntran är ju guld värd när man springer, till och om man bara kutar 5K. Kan tänka mig att det än ännu mer värt när man tragglat ett par timmar.
Trögden är helt enkelt fullt av kassa dagbrunnar.
Jonna: Klart imponerande, eller hur! Men avis – nej jag håller nog med dig. Känns inte så lockande att trava runt varv på varv i blöt Täbyskog.
Malin: Väldigt härligt! Fast just den bit där min stig passerar en leråker. nja.. Våt upplänsk styvlera förvandlade mig till bigfoot.