Spenat och spenat, förresten. Just nu har växtligheten i skogen inte mycket gemensamt med spenat. Spenatkutandet syftar på löpning i obanad terräng.
Orientering innebär definitivt obanat. Och eufori. När man ser den vit/röda tygskärmen fladdra i en våt sänka. Glädjen när man ”stämplar” kontrollen, vilket i det här fallet innebär att man touchar nylontyget, medan iskallt myrvatten sipprar mellan tårna.
Orienterandet gick förvånansvärt bra, trots att jag inte sprungit med karta och kompass på en halv evighet. Förra året valde jag ju bort orienterandet i mitt försök att bli snabb på milen. Den här säsongen skiter jag högaktningsfullt i mina miltider, och återgår till idén om att det är smart att lära sig orientera om man vill springa härs och tvärs i skog och över fjäll.
Så jag hakade på IF Thors OL-skola. Vädergudarna gillade uppenbarligen idén och lät solen smeka Hågahögen lagom till skolstart. Fast att kalla det skola är kanske att ta i. Barnen får lära sig att orientera, vi vuxna får en karta i näven och jagar iväg med ett par tips i bakhuvudet.
Jag lyckades pricka in fem kontroller, rispa ögonbrynet på en vass gren, pussa en mossbelupen trädstam och måla lera ända upp i häckhöjd. Fötterna simmade konstant i sina Icebug-pooler fyllda med brungult vårskogsvatten. Härligt!
Fast nästa gång ska jag komma ihåg att ta med ombytesskor. Jag har ju ändå trekvarts bilresa hem. Myrvatten hinner göra intressanta saker med fötter under den tiden.
blogg@bureborn 
Spenatbugs får vi väl kalla skorna under sommarhalvåret. Eller lerbugs just nu kanske.
Jag har alltid vetat att du egentligen är orienterare. Vem vet vi kanske ses på någon orientering öppen klass (obs: inte orienteringstävling). Själv brukar jag välja den svåraste banan eftersom jag ändå springer så långsamt och försiktigt i obanad spenat. Då har jag också något att skylla på när jag missar kontroller (vilket jag tycks ha märkligt svårt att låta bli). Dessutom springer jag helst i torr skog för att slippa Asics Cumulus-pooler, så risken att du möter mig i skogen är kanske inte så stor…
Vad roligt det låter. Mitt tips OM du tar med ombytesskor är att komma ihåg att packa upp skorna sen när du kommer hem. Det var jag inte så bra på när jag orienterade. Iofs var ju skorna uppmjukade och sköna nästa gång de skulle användas 😉
På något vis längtar jag efter så där riktigt svampiga fötter som man bara får när man sprungit sig riktigt blöt… Det kanske är orientera man ska göra 🙂
ÅÅÅÅÅHHH, vad härligt det låter*!
*Hälsar terräng-miljöskadad människa till en annan. 😉
Anneliten: Kanske borde man kontakta skofabrikanten och föreslå ett säsongsanpassat märkesnamn.
Jumper: Tror faktiskt inte alls att jag är ngn orienterare – jag VÄGRAR sätta på mig pannband! Men ngn öppen klass kan det nog faktiskt tänkas bli. Hyste lite lösa planer på helgens Enarace, men kastade in handduken när fruskosten drog ut på tiden.
Snorkkis: Haha! Att du ens vågade öppna väskan… 🙂
Malin: Undrar om man kan betraktas som fullt frisk om man längtar efter svampigt vita russintår? 🙂
Västgötskan: Skönt att veta att det finns fler som också älskar gegga och myrar. Så slipper man tvivla på att man är normalt kablad i skallen. 🙂