Gaiters och GPS-klocka med höjdmätare i alla ära, riktiga traillöpare har alltid med sig en sektör!
(Eller inte. Man får ju inte bryta (eller klippa) kvistar hur som helst på annans mark. Men jag och sambon tog oss vissa friheter längs ”vår” del av Upplandsleden.)
Rispade kinder och smalben må se coolt och krigiskt ut efter träningen, men jag var less på att trassla fast med mina risiga flätor i det invasiva hagtornssnåret.
blogg@bureborn 
Det måste väl vara helt ok om ni underhåller en led, om ingen annan önskar göra det…?!
Säger som Malin ovan! Och nog är det bra märkligt att vi människoknytt inte får bryta minsta lilla kvist men stora dånande giftspridande skogsmaskiner får dispens att göra gigantiska kalhyggen…(?)
Hade ni (visa av tidigare erfarenhet av leden) med er en sektör (sekatör? – när jag googlar din norrländska (?) variant på verktyget kommer jag bara till turkiet !!) eller sprang ni tillbaka och hämtade. Hur som helst, fortsätt klipp!
Nu slår det mig plötsligt att det kanske är mannen på bilden som är din personlige kvistklippare eller ”sektör”?
Är det taggiga buskar ni möter tycker jag absolut ni gör en god gärning – vem vill riva sönder ansikte och kläder när man svishar fram?
haha, roligt! jag hoppas på terränglöpning på riktigt i veckan när vi ska till fäbon, men risken är väl att det fortf är väldigt blött i markerna där.
Malin och Ingmarie: Jag tror nog inte att någon tycker illa vara. Eller hoppas i alla fall. Allemansrätten tycks förexten bara tala om träd, huruvida man få ge sig på buskar eller inte framgår dåligt.
Jumper: En alldeles vanlig felstavning från min sida. Sekatören hade vi med oss, visa av erfarenheten från tidigare svängar på denna vår standardrunda.
Snorkkis: Vi såg till att klippa högt upp också – hästryggshögt – av omtanke med ryttare och hästar. Trots att de trampar sönder vår fina stig. God karma som sprider sig hoppas vi på.
Jonna: Hoppas du får en fin runda i dalaskogarna – med alldeles lagom våta skor!