Halt!

På stället marsch! Men stanna då! Givakt!!

Exercisgeneral Bureborn vrålar så hon blir högröd i ansiktet. Inte f-n hjälper det. Våren rusar vidare likt en Lamborghini på speed.

Jag vill så förtvivlat gärna att hen – våren alltså – sansar sig lite. Jag älskar haven av vitsippor som bugar sig i vårvinden. Älskar den skira grönskan i björkdungen, den som nästan inte är mer än en hägring.

Men våren vägrar lyssna och lär redan i morgon klä björken i musöron. Det irriterar mig lika mycket som folk som vill dela ut klapparna direkt efter julmiddagen. Det är ju själva förväntan som är vitsen! Låt julklapparna stanna i säcken tills framåt trettonhelgen!

Eftersom La primavera verkar vara stendöv lägger jag ner skikandet. Springer mig högröd istället. Uppför Finnshögen.

Annonser

9 tankar om “Halt!

  1. Jag håller helt med dig. Eller jag skulle ännu hellre beordra ”helt om”, det vill säga köra de sista veckorna i repris. Vad julafton beträffar, minns jag den sömniga men spännande tystnaden i huset efter middagen, när det inte fanns annat att göra än att vänta…

  2. Kan du inte ta semester nästa vår (inte mellan hägg och syrén utan vad blir det… mellan blåsippa och musöra) så att du hinner med. Själv tycker jag att nästan alla årstider går för fort.

  3. Håller också med! Våren är så underbar när den är så där skir. Luften är så härlig innan den blir alltför varmt somrig utan bara vårigt frisk. Tänkte på det på vägen hem idag att det verkligen exploderat. Och snart är över. Puh, man hinner verkligen inte med…

  4. Håller också med! Försöker insupa varenda sekund! Önskar jag kunde spara på burk. Vi får njuta allt vad vi kan och vara glada att det blev vår trots visst tvivel. 🙂

  5. Kanske våren lyssnar om vi alla ger order samtidigt? Eller så blir hon sur, drar sig tillbaka, och ger Kung Bore chansen att peppra oss med hagel? Nej, säkrast är nog att flexa ut tidigt från jobbet och försöka njuta 150 procent så länge det fina varar.
    Semester mellan blåsippa och ända fram till syren står på önskelistan inför nästkommande år!
    Angående julklapparna så tycks min förväntansiver ha gått i arv. Pumlan vill gärna dra ut på utdelandet tills hon halvsover under granen. Sist hon fyllde år föreslog hon att hälften av paketen skulle sparas till påföljande dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s