Tors vrede

HammareHan var ilsk ikväll – åskguden. Lyckades nästan träffa mig i skallen med Mjölner. Hade jag anat att han lurpassade bakom horisonten hade jag avstått löppasset för jag gillar inte att springa när den där tunga vagnen han har mullrar fram över himlen. Och de förbaskade getabockarna sen, som illvilligt  fnyser kastvindar så att grantopparna hovbugar.

I skogen känner jag mig i och för sig ganska trygg. Där finns ju betydligt högre saker är jag. Men innan jag kommer hem måste jag passera slättlandet. Nu når jag visserligen bara drygt en och en halv meter över marken, men just där och då är jag ändå klart högst i omgivningen. Känner mig som en signalmast. Är helt övertygad om att pippilotterna är elektriska supraledare.

Undantaget det överraskande åskvädret var det en väldigt härlig runda med tassande steg. Femton grader och höstkrispig luft. Fötterna liksom svävade en bit ovanför stigen.

Annonser

6 thoughts on “Tors vrede

  1. jag har STOR respekt för åskan.
    Liksom havets krafter. Vi människoknytt har liksom inget alls att sätt aemot när naturen sätter in sina krafter.
    Samtidigt fascineras jag och tycker det är härligt.
    När det åskar så där och jag är ute så tänker jag (för att lugna ner mig) att sannolikheten att jag ska träffas är minimal. Faktiskt mycket mindre än att jag ska bli påkörd av en bil. 🙂

  2. Förlåt, det var inte meningen att skrämmas,…. hade jag så när skrivit, men även jag har, namnet till trots, respekt för blixten. Jag har en gång känt tryckvågen vid ett ”samtidigt” brak och känt mig liten när jag cyklat i öppet landskap med blixtar runt omkring (Gummidäck hjälper föga, i synnerhet inte vid ösregn). Som jämförelse är sannolikheten minimal att jag ska ramla ut genom ett fönster, men likafullt är det otäckt att titta rakt ner.

    Fint beskrivet av dig förresten.

  3. Ingmarie: Nog känner man sig allt bra liten som människa ibland! Men inte alltd när man borde, som till exempel när man korsar motorvägen. 🙂

    Jonna: 11 stycken! Shit! Man kanske borde släpa med sig en åskledare.

    Snitsaren: Nej, gummidäck – inte ens ballongvarianten – gör nog varken till eller från. En stålbur möjligen.
    Tack förresten!

  4. Åskan slog ut vårt modem och bröt loss oss från internet för ett par månader sedan. Men rädd – det har jag bara varit en gång. Då var jag i en båt ute på öppet vatten med åskan rakt över. DET var läskigt. Annars brukar jag nog mest tycka att det är häftigt.

  5. Anneliten: Öppna vatten och åska är urläskigt, tycker jag. Minns en segeltur där båtägaren kopplade ena änden av ett par startkablar till masten och slängde andra änden i sjön. Kändes sådär tryggt…INTE.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s