Jag trodde först att det var fartvinden som susade i öronen, men det visade sig vara en tröska på veteåkern intill. Men ändå. Det gick faktiskt snabbare än det brukar igår. Och jag har upptäckt en sak: jag springer annorlunda.
Fartskillnaden berodde förstås till stor del på att det var första gången på två månader som jag sprang en hel runda utan minsta lilla tillstymmelse till stenar, rötter och mossa. Bara asfalt och grus hela vägen. Men det gick ändå fortare än det brukar på slätt underlag. Eller snarare så här: jag sprang med samma grad av ansträning som jag brukar på mina lättdistanser, sneglade på gps:en och upptäckte att det gick fortare än det brukar. 5:30-tempo istället för 6 för den som är intresserad av siffror.
Det ska erkännas att det var exakt rätt dag i månaden för löparbedrifter igår (mensmonster). Men jag hade å andra sidan tungskorna på fötterna (Asics 2160, med trötta sulor).
Någon minns kanske att jag i våras klagade på den besserwissiska tonen i boken Det perfekta löpsteget. Bara titeln kliar. Perfektion är inget jag tycker är särskilt eftersträvansvärt. Jag föredrar sånt som är lite egensinnigt och kantstött. Men det finns mycket bra i boken också – som övningarna, av vilka jag inte gjort en enda. Jo, en. Ståendes. Två gånger, typ. Den övningen gjorde all skillnad i världen.
.
Plötsligt gick det upp ett liljeholmens, och jag begrep vad det egentligen innebär att springa med hög höft och andra höftiga termer löparvärlden slänger sig med. Det är inte så att jag sprungit som en halvsittande ostkrok tidigare, tror faktiskt att jag sprungit rätt uppsträckt. Det där snöret som jag haft fäst på skallen har dragit mig vackert uppåt. Skillnaden nu är att jag fattat hur det ska kännas när drivet kommer från höften. Det är en jäkla skillnad!
Jag fokuserar helt enkelt på att dra in svanskotan, luta mig framåt och aktivt trycka höften framåt/uppåt och plötsligt springer jag annorlunda. Vips! Lite annat smått och gott kommer också på köpet, som att steget kortas och att fötterna landar mer under kroppen. Det behövs inte mycket till uppförsbacke för att jag automatiskt ska landa längre fram på foten heller.
Jag har alltså inte gjort en enda löpskolningsövning. Det har bara klickat i skallen.
Nåja, ett och annat annat har förstås bidragit. Som det myckna terränglöpandet. I skogen krävs till exempel parerande coremuskler och tassande fotisättningar. Saker som absolut gynnar ett effektivt löpsteg.
Och jodå, det finns massor kvar att förbättra. Såklart. Om jag vill.
blogg@bureborn 
Aha-upplevelser kan man inte få för många av. Att skjuta fram-upp höften borde jag nog också tänka på, men jag tror att mina postoperativa coremuskler ännu inte kan matcha den ambitionen helt. Får bli köksgympa eller trail-löpning eller både och så småningom. Mens tycker jag däremot är fusk…
De där aha-upplevelserna är rätt häftiga. Har mest gjort dem i skidspåret ännu, men då har man ju säkerligen många kvar att göra löpandes också!
Jag har ett liknande uppvaknande. Började med en nystart i våras med att just korta ner steget och springa mer på framfoten och med kraft framåt från höften. Gjorde underverk för mig. Framförallt blev det mycket ROLIGARE att springa. Titeln borde vara ”Ha roligare med ett annat löpsteg”, men det säljer väl inte lika bra antar jag.
ÅH, vad jag önskar mig att det kunde klicka i mitt huvud också, hur jag ska få ett ”bättre”, eller iaf enklare, mer sparsamt, löpsteg. Underbar bild.
Säger som jumper; aha upplevelser kan man aldrig få för många av. Vad härligt! 🙂
Vad härligt! Jag har fått jobba för det under lång tid men tror nog att jag nu har en hållning som är bra och ”rätt” men termen ”hög höft” är svår att beskriva och ta till sig, stolt hållning utan att överdriva med lagom tillbakadragna axlar fungera också hyggligt eller den enkla beskrivningen ”dra in rumpan” 🙂
En annan grej jag tycker är bra att du inte ska se dina skor när du springer, inte ens när du tittar ganska nära, endast om du tittar rakt ner såklart. Då springer du med ett kort och effektivt steg!
Jumper: Kanske såna där mammacoreövningar som alla nyblivna mammor i bloggosfären gör kan vara ngt även för postopererade gubbs? Knipövningar ingår ju redan i programmet för båda. Tror alldeles säkert att tjejerna är hjälpsamma om du ber om tips!
Fusk? Tja, kanske. En dag i månaden. Men sen har vi barbamammaveckan…
Malin: Så sant! de där eurekaögonblicken är definitivt fler i skidspåret. I alla fall för en skidrookie som jag. Stakning med frånskjut till exempel, funkar oerhört mycket bättre när man fattar hur stavar och skidor ska förhålla sig till varandra.
Slimslender: Förmodligen betydligt sämre försäljningssiffor.
Men visst är det kul när man kroppen upptäcker ”nya” sätt att göra saker på!
Jonna: Jag tror absolut att klicket kommer för dig också! Jag har löpskolat och läst alla möjliga beskrivningar om hur man ska springa, men ingen har gjort susen. Förrän nu. Håller tummarna för att du hittar rätt knapp.
Ingmarie: Rena lyckoruset!
Staffan: Har ju sett dig springa och tycker det ser mycket proffsigt ut!
Det där med skorna måste jag absolut kolla nästa gång jag springer, för där tror jag nästa steg ligger för min del – att korta stegen. Sen kanske jag vågar mig på att på allvar fundera över fotisättningen. Men då måste det nog till en rejäl dos tåhävningar också, för mina hälsenor blir inte glada av för mycket framfotsmarkering.
Jag har trimmat in en takt genom att bara visa sekunder på klockan och räkna 1-2-3 på varje sekund, då sker ettan omväxlande på höger och vänster och numera ligger jag nog ganska rätt i frekvens om inte alltid i 180 som ofta förespråkas. Jag tror förresten inte det finns ett magiskt tal för stegfrekvens som passar alla men många motionärer skulle tjänta på att höja frekvensen kanske 5%. Du som tassar mycket i terräng har säkert inte långa steg, det brukar ju vara svårt i skogen där steget blir mera tassande och kort.
Har försökt det där med att räkna steg både i förhållande till kockan och i förhållande till andning, men efter ungefär tre sekunder uppstår kortslutning i hjärnan och jag börjar spinga á la Cleese = silly walks. 🙂
Tack för berömmet av mitt löpsteg förresten, mycket trevligt 🙂
Haha, den är underbar! Jag tror dig inte men skulle ändå vilja se det 🙂