De ligger slickade mot varandra – höjdkurvorna på Uppsalaåsen. Så tätt att klättringen förvandlar kroppen till en ostkrok, som trycker sig uppåt med händerna mot knäna. Och som på väg nedför branterna surfar i rullgruset.
Jag håller fast vid årets träningsrutin – att inget får gå på rutin. Utan mål för säsongen hoppar jag glatt som en guttaperkaboll mellan träningsformerna. Som orientering med IF Thor.
Antagligen gjorde jag allsköns idiotiska vägval, på härsen och tvärsen över den kuperade åsen. Ur orienteringssynpunkt. Men eftersom jag bara är en låtsasorienterare behöver jag inte bry mig ett skvatt om såna teknikaliteter. Istället kan jag glädja mig åt ett rejält backpass och mjölksyran som killade i knäna.
blogg@bureborn 
Första stycket är poesi för mina ögon. Surfa i rullgräset! Och jag känner känslan i kroppen. Låter som en schöön förutsättning med icke-rutin (som i sig blir till en rutin;) och att du hakat på lokala orienteringsklubben. Om två veckor ska jag gå en navigeringskurs och damma av kartläsarsinnet. Låter som du har en bra kalibrerad kompass i tillvaron!
Älskar dina beskrivningar! Och så låter det så skönt att liksom verkligen skippa rutinerna. Kanske det som bör bli varje löpares melodi?
Nänns påstå att även jag log belåtet åt bilderna i det första stycket. Ser för mig exakt hur du måste ha sett ut när du besegrade höjdkurvorna…
Att orientera dåligt är lika roligt som att orientera bra tycker jag. Om man inte deltar i en budkavle där andra blir lidande förstås.
härligt att du ger dig på nya utmaningar och upplevelser hela tiden! du kommer knappast bli uttråkad!
Ostkrokar kroknar nog så fort det blir lite blött om foten. Det tror inte jag att du gör.
Niklas: Ibland känns det iofs som om kompassen – ellerär det sextanten – mest snurrar förvirrat i jakt på bäring. 🙂 Men skönt kravlöst är det!
Kartplugg inför premiären som fellrunner på brittiska örarna gissar jag?
Malin: Tack! Tror alldeles säkert att fler skulle må rätt bra av sluta stirra på rigida träningsplaner. Men kanske inget för den som har ett specifikt mål i sikte. Särskilt snabb blir jag inte…men kul är det!
Jumper: Orienterar man galet så får man ju dessutom njuta längre tid av banan. Men ibland blir jag rätt irriterad på att jag missar kontroller som ligger mitt framför nosen på mig.
Jonna: Riktigt kul är det! Och så slipper man uppleva att man till exempel blir långsammare löpare med åldern. 🙂
Anneliten: Ska jag upp för åsen i spöregn tar jag på mig gummistövlar för säkerhets skull. 🙂
Underbart! Helt rätt! Jag hade gjort likadant. Vem behöver vara RIKTIG orienterare liksom. Gör det som känns roligast. 🙂
Guttaperkaboll! Vilken fantastiskt bra beskrivning på ett härligt tillstånd! Skutta på! 🙂
Malin: Riktiga orienterare har pannband. Bara en sån sak. 🙂
Ingmarie: Eller hur! Ord ärvt i rakt nedstigande led från min farmor, som uppenbarligen tyckte att jag och min bror hade likheter med gummi.