Malin: Skönt att höra att det inte bara är jag… 🙂
Ingmarie: Det är för att du är proffs! Löparwannabes däremot köper massor av små (och stora) prylar och hoppas att de ska göra susen. 🙂
Jonna: Det har du ju förstås alldeles rätt i! Och dyra är de också, prylarna. Skulle jag någonsin få för mig att testa triathlon måste jag nog först börja jobba extra som tidningsbud.
Andreas: Haha! Jag skyller lite på att alla prylarna inte är mina. Spänningsmätaren till exempel. Den är sambons. Och varför den ligger i löparlådan är något av ett mysterium.
Anneliten: Konsumtionsspökte kan verkligen ge mig dåligt samvete. Stillar det något genom att skippa ytterligare ett skoköp.
Staffan: Batteriet på pannlampan räcker väääldigt länge på en laddning.
Stor plats tar den, pannlampan. Som har sällskap av ett par äldre kusiner i lådan. Samma sak gäller vattenflaskbältena. Lådan rymmer ett gäng äldre versioner som i praktiken gått i pension. I lådan ligger väldigt många typer av reflexer, och x antal trasiga hörlurar.
Inser med anledning av ditt svar till Ingmarie att jag är proffs. Fast min nu sex år gamla löparklocka (som lagrar hundra mellantider!) tar naturligtvis mycket plats mellan fruktfatet och kanelburken på köksbordet….
Inte proffs (jag alltså) men snål.
Och LAT. För mer grejer betyder dels att jag måste sköta dem och dels att jag måste lära mig en massa nya finesser. 😉
blogg@bureborn 
Haha! I.N.T.E: jag….. I hear you! 😀
haha!
Inser att jag lever ett extremt simpelt löparliv.
Fast jag har vätskebälte. 🙂
så är det…. man behöver bara mer och mer! MEN! I jmf med de andra idrotterna jag prövat på, längdåkning, cykling mm. så kräver ändå löpningen minst…
Jävlar, den var mer välfylld än mitt dito! (:
Jo. Även löpare behöver hjälpa till att få samhällsekonomin att snurra.
Det var det värsta, vad är det för grejer, den där pannlampan måste öka på det Burebornska hullhållets elräkning en hel del? 😉
Malin: Skönt att höra att det inte bara är jag… 🙂
Ingmarie: Det är för att du är proffs! Löparwannabes däremot köper massor av små (och stora) prylar och hoppas att de ska göra susen. 🙂
Jonna: Det har du ju förstås alldeles rätt i! Och dyra är de också, prylarna. Skulle jag någonsin få för mig att testa triathlon måste jag nog först börja jobba extra som tidningsbud.
Andreas: Haha! Jag skyller lite på att alla prylarna inte är mina. Spänningsmätaren till exempel. Den är sambons. Och varför den ligger i löparlådan är något av ett mysterium.
Anneliten: Konsumtionsspökte kan verkligen ge mig dåligt samvete. Stillar det något genom att skippa ytterligare ett skoköp.
Staffan: Batteriet på pannlampan räcker väääldigt länge på en laddning.
Stor plats tar den, pannlampan. Som har sällskap av ett par äldre kusiner i lådan. Samma sak gäller vattenflaskbältena. Lådan rymmer ett gäng äldre versioner som i praktiken gått i pension. I lådan ligger väldigt många typer av reflexer, och x antal trasiga hörlurar.
Inser med anledning av ditt svar till Ingmarie att jag är proffs. Fast min nu sex år gamla löparklocka (som lagrar hundra mellantider!) tar naturligtvis mycket plats mellan fruktfatet och kanelburken på köksbordet….
Absolut ett proffs! Eller en inbiten hard-core-basic löpare.Tror Ingmarie har fallit för nymodigheten funktionsmaterial… 🙂
Inte proffs (jag alltså) men snål.
Och LAT. För mer grejer betyder dels att jag måste sköta dem och dels att jag måste lära mig en massa nya finesser. 😉