Solens strålar hittar trots allt in i den smala korridoren mellan två täta granbestånd. Ändå har de inte helt lyckats smälta bort snön som föll i torsdags, bara förvandla den till ett isande frasande täcke.
Jag springer fram en gröngulnad stig i det vitpudrade. På småtunga ben – trötta efter en heldags höstpyssel i trädgården. Vår gigantiska lönn har skänkt oss en drygt decimetertjock lövmatta som måste kärras till komposten, men också fri sikt upp mot himlen mellan de knotiga grenarna.
Skiner solen även i morgon så kanske det mjuka gräset ligger alldeles fritt igen. Men. Det är bara en tidsfråga. Snart är det vinter.
blogg@bureborn 
Så sant – snart är det vinter. Vilken vacker bild av snart-är-det-vinter-känslan.
Jag inbillar mig att det inte blir vinter i år. Eller om det är önsketänkande…;-)
Ja, snart får du åka skidor, som du tycker är så roligt. Visst?
Och visst tumlade ni om ett tag hela familjen bland lönnlöven, eller för att tala med poeten ”badade i lönnens sjö”
(Så som min mor inte fick eftersom man förr trodde att man kunde få polio).
Ja jisses, snart är det vinter. Den är fin den med. Och visst började löven falla plötsligt? En natt med regn och vind och plötsligt blev det väldigt god sikt.
Anneliten: Jag gillar den på nåt sätt – föraningen om att det snart blir så där vintrigt tyst i skogen.
Ingmarie: Bara för att vintern har följt på höst i typ miljontals år på våra breddgrader behöver det ju inte hända just i år. 🙂
Jumper: Skidåkningen gör snön mindre ovälkommen, men jag kommer nog aldrig att bli någon vinterfantast. Ett par veckor vacker vinter vill jag gärna ha, mörkermys och lapphandsksnö. Men sen får det gärna räcka.
Snorkkis: Nog gick det fort alltid – från gyllene trädkronor till bruna lövmattor på ett par snabba dagar.