Första paret ”barfotaskor” (oxymoronen skaver ordsinnet!) har hitta in i min skogarderob. Nej, minimalistiska skor bestämmer jag mig för att det heter. Det känns språkligt bekvämare.
Om de innehåller minimalt med lull-lull vette tusan, men fantastiskt lätta är de – mina vackert kornblå New Balance Minimus (fast de aprikosskära skosnörena…nja). De smiter åt perfekt om fossingarna, men tillåter tårna att spreta om de vill. Ett alldeles lagom liten uppbyggnad i hålfoten ger det stöd jag vill ha, och sulorna rymmer en perfekt dos studs.
Varför jag köper tunna och allt annat än vinterbonade dojjor lagom tills det är dags att ta fram broddarna? För att jag inte tänker springa i skorna. Jag har dem när jag spankulerar omkring på gymet, när jag går på cirkelfys och när jag hoppar omkring á la Tap-out framför tv:n. Mina gamla svettsura inomhusskor får numer komma ur skamvrån enbart när det står spinning på schemat.
Hittills är jag oerhört nöjd med skovalet! (Som är helt osponsrat, om någon undrar. Min blogg för en blygsam tillvaro bortom sko- och klädestillverkarnas intressesfär.)
Faktum är att jag börjat fundera så smått över beslutet att inte springa i skorna. Det kanske blir ett test ändå på ett eller annat löpband. Och framåt våren så kanske, kanske det blir ett par minimalister till. I slitstarkare material, med grövre sula och lite skydd för tårna. Såna där som heter Trail i efternamn. Fast jag tycker de borde heta Stig.
blogg@bureborn 
Hihi.
”Stig-skor”.
ALLA kommer tänka på Ica. 😉
Tycker de där tunnisarna verkar sitta perfekt på dina fossingar!
Haha! Eller hur Ingmarie…?! 😀
var glad att du inte får några prylar (det får inte jag heller) för då slipper du skattmasens granskning. Hörde att han (hon?) är ute efter bloggarna nu – de som får saker mot att de gör reklam…
Tycks vara något i stil med mina berömda Addistar Comp 4 med trots den låga vikten en häl att sätta i marken om man blir trött. Pröva dem på asfalt så får du en kick.
Nej Ingmarie, inte ALLA. Jag kom att tänka på ett goselejon som gjort sig känt på denna blogg… (och min morbror)
Ingmarie och Malin: Stig är, som jumper otroligt nog minns (nästan rätt), ett kattdjur i min värld snarare än en butikföreståndare. Pumlans gosetiger. 🙂
Anneliten: Storebror/syster ser dig vartän du försöker gömma dig i cyberrymden,
Jimper: Adidas och jag har aldrig kommit överens så några comp-isar har jag aldrig provat. Mina nya dojjor känns en aning för tunna och sladdriga för att jag ska våga kuta asfalt med dem. Ännu.
Tja, skälet till att jumper minns lejonet Stig (som var en tiger) torde vara att dett gav upphov till ett helt inlägg på snitsarens blogg: http://snitsaren.wordpress.com/2009/11/11/morbroder/
Uppgiften om ett lejon lär (enligt en kommentar till inlägget ”Frågvist” på denna blogg) komma från Pumlan själv. Den (möjligen tillfälligt) till lejon förvandlade tigern skulle bita dig i rumpan så att du skulle springa fortare och därigenom vinna dina tävlingar. Till skillnad från jumper (som inte ens kommer ihåg vad han heter) har snitsarengott minne…, vilket möjligen gör dig orolig?
2009? Åh, på den gamla goda tiden när Ordskav och Startnumret förgyllde vår bloggtillvaro!
Snitsarens eminenta minne gör mig absolut orolig. Han kommer ju obönhörligen att märka när det uppstår rundgång här på bloggen, och jag börjar återpublicera gamla idéer. Har för övrigt på känn att jag redan upprepat mig ett par gånger.
De är rätt omtyckte de där, både Road och Trail-varianten, eller OK, Väg och Stig-modellen 🙂 Jag tror de kommer passa utmärkt även som en komplementsko för snabbare pass på asfalt fram emot våren, om lusten för sådana pass finns där.
🙂 Jag blve helt klart glatt överraskad av skorna. Har provat andra minimalistiska skor men alltod tyckt att de varit hårda och obekväma.