Grått är flott! (Eller vad det nu var.. hihi)
Jag är ego och överlycklig så länge vi slipper det vita för i 08a land förvandlas det bara till brunmodd och DET är varken flott eller gnistrande.
Skulle nästan ha kunnat ta gift på att bilderna är från Långhällorna ute vid Kågnäsudden, men inser att precis de här vyerna är klonade och spridda efter hela bottenvikskusten. Skillnaden just nu är kanske ett par centimeter tjockt snötäcke som förmodligen har tinat bort redan i morgon bitti.
Fast dubbskor som skrapar mot granit…kan detta oljud framkalla löparlycka?
Här utmanas Fröding i gråbergsminimalism,. tänkte jag först när jag läste rubriken, men denna poesi slutar i löparlycka (något jumper för övrigt kommer att lida brist på en tid på grund av någon konstig sena).
Tycker att meteorologerna hela tiden talar om hur regnen över Göta- och Svealand ska övergå i snö, när de kommer till Norrland, men tydligen förblir kusten grå däruppe. Vackert grå, av bilderna att döma.
Ingmarie: Eller var det blått?
Jag måste erkänna att jag också är rätt nöjd över barmarken. Hemmavid. Fast den här norrlandsresan hade jag planerat för skidåkning, så det känns lite snopet.
Oliver: Just de här grå hällarna ligger i Skeppsmalen strax norr om Ö-vik. Eller egentligen söder om, men vägen ditut tar man norr om stan.
Det knastrande dubbnötandet är inte odelat positivt. Men jag var tacksam för dubbarna på de hala trädrötterna och illvilliga isfläckarna.
Snitsaren. När nu snön vägrat visa sig får den gärna fortsätta hålla sig borta tills vi landat hemmavid. Snöfall och bilresa gillar jag inte.
Vad är det för sena som spökar för Jumper? Den där på insidan av knät?
Anneliten: Helt sant!
Grått är flott! (Eller vad det nu var.. hihi)
Jag är ego och överlycklig så länge vi slipper det vita för i 08a land förvandlas det bara till brunmodd och DET är varken flott eller gnistrande.
Skulle nästan ha kunnat ta gift på att bilderna är från Långhällorna ute vid Kågnäsudden, men inser att precis de här vyerna är klonade och spridda efter hela bottenvikskusten. Skillnaden just nu är kanske ett par centimeter tjockt snötäcke som förmodligen har tinat bort redan i morgon bitti.
Fast dubbskor som skrapar mot granit…kan detta oljud framkalla löparlycka?
Här utmanas Fröding i gråbergsminimalism,. tänkte jag först när jag läste rubriken, men denna poesi slutar i löparlycka (något jumper för övrigt kommer att lida brist på en tid på grund av någon konstig sena).
Tycker att meteorologerna hela tiden talar om hur regnen över Göta- och Svealand ska övergå i snö, när de kommer till Norrland, men tydligen förblir kusten grå däruppe. Vackert grå, av bilderna att döma.
Den är ändå vacker. Också när den är grå. Naturen.
Ingmarie: Eller var det blått?
Jag måste erkänna att jag också är rätt nöjd över barmarken. Hemmavid. Fast den här norrlandsresan hade jag planerat för skidåkning, så det känns lite snopet.
Oliver: Just de här grå hällarna ligger i Skeppsmalen strax norr om Ö-vik. Eller egentligen söder om, men vägen ditut tar man norr om stan.
Det knastrande dubbnötandet är inte odelat positivt. Men jag var tacksam för dubbarna på de hala trädrötterna och illvilliga isfläckarna.
Snitsaren. När nu snön vägrat visa sig får den gärna fortsätta hålla sig borta tills vi landat hemmavid. Snöfall och bilresa gillar jag inte.
Vad är det för sena som spökar för Jumper? Den där på insidan av knät?
Anneliten: Helt sant!
Ja, just den, eller i varje fall där. Futtigt men nog så irriterande.