Den luddiga skepparkransen av pudersnö runt skosulan fryser långsamt till is efter ett par dopp i varmbruna, ännu isfria, vattenpussar. Snöfallet knäpper svagt mot vindjackan, hör jag när jag stannar och blundande lyssnar. Små isiga snökristaller som klistrar sig fast mot vindsidan på tallstammarna. Den som blir svagt ljusblå när dagsljuset sakta tonar bort. Vinterlöpning är härligt också med istyngda skor!
blogg@bureborn 
Det här inlägget måste väl om något betecknas som vinterlöpningens höga visa!? Faktum är att texten är så förförisk att den borde förses med en bipacksedel som varnar nybörjare för följderna av att läsa den alltför bokstavligt. För oss veteraner är den dock något att ta till sig som det yttersta beviset för att till och med ett löppass i frusen gegga kan föra oss närmare himmelriket.
Jag håller med Oliver, kort, kärnfullt och inte ett onödigt ord, fantastiskt beskrivet, ett äkta Bureborn-inlägg, härligt!
ja den texten övertygar nästan även mig. 🙂
Men jodå, vinterlöpning kan mycket väl vara fin. 🙂
Likadana skor som jag hade på mig idag. Tyvärr fick jag finna mig i att gå. Och inte fick jag några fina kransar heller.
Lika poetisk som vanlig. Bara du som lyckas med det! 😉
Kram M
Även jag låter mig (motvilligt) förföras av snöpoesin (som är något annat än snömos!). Har önskat fortsatt barmark och plusgrader, men inser snöns potentiella charm…. inte minst idag när den gnistrar som tokig i solen. Nu får temperaturen gärna stanna ett par grader under noll.
Oliver: Tack! Himlen finns alltid runt hörnet = min husknut. Åtminstone när jag råkar vara på rätt skaldande humör. Och snön bara är drygt centimeterdjup.
Staffan: Tack! *rodnar klädsamt*
Ingmarie: Om jag så när lyckas övertyga dig är jag så nöjd så! 🙂
Anneliten: Nej, gå blir ju tyvärr aldrig detsamma, även om det också kan vara skönt. Speciellt när man är säker på foten.
Malin: Kram tillbaka!
Jumper: Tycker det är alldeles perfekt just nu. Tillräckligt vitt för att lysa upp mörket och tillräckligt lite för att man ska slippa pulsa. Men jag änrar mig ev tills i morgon, när jag får syn på skidorna i uthuset.