Fartförundran

I går sprang jag intervaller. Rätt oplanerat. Väldigt oplanerat till och med. Skulle köra styrka på gymet, men fann plötsligt mig själv rullande fram på stället istället.

Mitt nuvarande jag; skogslufsare med marschtakt 7-tempo, var klart överraskad över att det ändå gick att skrämma upp benen i 5-tempo. Under tre-minuters-intervaller visserligen, men ändå. Det krävdes ju faktiskt en stadig kadens jag trodde att fötterna glömt.

Avslutade det improviserade ”snabbpasset” med två tvåminutare i 4:35-tempo. Det gick. Men jag ställer mig helt frågande till hur i hela friden jag sommaren 2012 kunde springa typ en mil i den farten. Ofattbart!

Finner det också rätt förvånande att det var så roligt att springa tufft. Det hade jag alldeles förträngt.

Annonser

11 thoughts on “Fartförundran

  1. Jag är inte ett dugg förvånad. Skogslöpning (om så i 7-minuterstempo) och hård gymnastik räcker mycket långt även för snabbheten, men för dina 45 på milen för ett och ett halvt år sen krävdes förstås fler tröskelpass av olika slag. Själv saknar jag för närvarande inte bara syreupptagningsförmåga utan också rörlighet och benstyrka nog för gammal snabbhet (och då menar jag inte sprintertider i ungdomen utan 50 på milen så sent som för två och ett halvt år sen).

  2. Anneliten: Det bästa: man slipper gruva sig.
    Snorkkis: Mossa är sugande saker, for sure. Så lite fart finns det kanske. I väldigt korta sekvenser.
    Oliver: Det kan också ha varit så att den valde mellan pest och kolera…
    Mammaspring: Jo,nog skule jag kanske kunna skrämma ut ytterligare fart ur kroppen. Men 2012 års nivå? Nix!
    Malin: Så sant om huvudet! I mitt är 5-tempo snabbt, varvid allt snabbare än så känns oerhört snabbt. Och näst intill omöjligt att klara på längre sträckor. Undrar om lite mental träning skulle påverka.
    Jumper: 45 på milen kräver onekligen oerhört mycket mer, som jag knappast är beredd att satsa. Styrka och rörlighet tycker jag personligen är lättare att uppnå. Att skaffa sig tillräcklig syreupptagning gör så ont! Vi får väl helt enkelt anpassa våra mål efter förutsättningar och träningsförmåga.

  3. Det är alltid ovant första gångerna man kör intervaller/kutar fort efter att ha hållit uppe ett tag. Men kroppen minns!
    (Knoppen vill inte minnas. 😉 )
    Snyggt spontan-jobbat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s