Den aningen rundlagde skidåkaren i röda tajts och orangeröd vindjacka såg rätt förvånad ut när han stakade förbi. Förvånad över skidåkaren till höger som plötsligt utropade ”spår!”.
Men jag blev så oerhört lycklig bara! Över den spårbundna känslan i nedförsbacken. Krävdes bara den lättaste av tyngdöverföringar för att klara den skarpa kurvan. Över kallknirket från stavarna. Elljuset – lite diffust i kanten – som färgade snön gul som äppeljos. Smaken av snor på läpparna. Och över tröttman i ryggslutet efter den ovana och orytmiska diagonalen.
Tack Bålsta SK! För konstsnön. För den ringlande slingan kompakt vitt genom blott pudervit granskog. Och för spåren, som får skidor och skidåkare att sjunga!
(Ingen #skilfie. Kylan sög kraften ur mobilen.)
blogg@bureborn 
Tröttman… Vilket underbart ord!
Skidsång! Den känslan är obetalbar!
Kallknirk. Visste inte ens att ordet fanns, men jag förstår känslan och kan till och med höra ljudet.
För alla som tycker att vinterträningen börjar bli lite enahanda är denna blogg verkligen en inspirationskälla. Du kan då konsten att roa dig !!
Känner att jag någon gång innan jag dör ska testa att åka skidor med moderna grejer. Spår hjälper ju inte så mycket när träskidorna är för breda… Kallknirk och ryggtröttma kan jag förstås uppleva och möjligen snorsmak om jag rakar av mig bromsen.
Anneliten: Visst är det! För mig finns en skillnad i känsla mellan tröttma och trötthet. Tröttma är dovare och tyngre och mattare.
Malin: Helt obetalbar! Hoppas du kommer ut på skidorna snart!
Oliver: Inga belägg för att ordet kallknirk finns, på google i alla fall. Än. Kanske kommer en spindel på besök på min blogg och indexerar in ordet så småningom.
Jumper: Variation förnöjer!
Jag tycker absolut att du ska försöka låna ett par modernare lagg. Du kommer att känna dg som Wassberg. Eller Mieto. Båda hade väl broms?
Javisst är Granåsen i Bålsta ett paradis. Där åkte jag mycket i våras när jag hade problem med artros i ett knä. Fast kurvorna var läskiga för oss blåbär.
Björn: Visst är det fantastiskt med eldsjälar som lägger ner timmar på att varje natt spåra nya rälsar!
Minns dina vårrundor i Granåsen i våras, då jag gissar att du var rätt ensam i spåren. I helgen påminde spåren om ett lämmeltåg. Stor plockepinnrisk om någon druttade i nedförsbacken.