…har strutsen. Som kikade upp ur sin sanddyn idag, och gick till sjukgymnasten med sin onda häl. En punkt på insidan på hälbenet – strax nedanför där hälsenan möter benet – har ömmat. Ett par månader.
Dom: Bursit. Slemsäcksinflammation. Eller snarare irritation.
Straff: Fem nålar i bursan. Två dagars total träningsvila. Inga intervallpass löpning före måndag.
Strutsen känner sig helt ok med det. Skakar kornen ur barret. Stoppar eventuellt ner skallen igen efter nästa veckas återbesök.
blogg@bureborn 
Om nålarna hjälper ska jag överväga steget att låta någon punktera min onda axel. Den är vid det här laget i fjärde månaden.
Skönt att det inte verkar vara värre. Håller tummarna för att den håller sig i schack!
Ajaj men två dagar går att härda ut. (Jag hade dock bosatt mig i poolen och/eller gymet för resten av kroppen går ju att använda. hihi)
Krya på den lill abursan!
De där slemmisarna kan ju göra så vansinnigt ont. Men läker snabbt bara de får hjälp på traven. Är min erfarenhet i alla fall.
Om jag håller fast vid den (naturligtvis zoologiskt sett feltolkade) vedertagna metaforen, undrar jag är en obotlig struts som aldrig gått till en läkare eller sjukgymnast med mina idrottsskador, varken som löpande jumper eller hoppande snitsare, det senare trots att friidrottslandslagets läkare Lammet Ljungqvist också var klubbens. Eller om jag är en klok gammal uv eftersom mina skador alltid gått över ändå (peppar peppar). Jag vet inte ens vart man vänder sig nuförtiden.
Tycker nog att du trots allt är föredömligt klok, vilket snart ska löna sig !!.
det var ju inte så långt uppehåll då i alla fall..?
Tycker det verkar som den strutsen ändå var lite pro-aktiv.
Oliver: Jag har varit skeptisk till effekten av instuckna nålar i kroppen, men efter att samma sjukgymnast med samma typ av nålbehandling fixade min hälsena (tendinos, den gången) har jag ändrat inställning. Kanske är det placebo, men det spelar ju ingen roll om det fungerar. Skulle hellre ta sockerpiller än ipren mot mensvärken också, men dit sträcker sig inte min pyskologiska övertalningsförmåga än så länge.
Malin: Kungen har inte rest sig från brädet än i alla fall. Och om han gör det har jag tornet berett i slagläge.
Ingmarie: Gymet hade helt klart varit tillåtet. Och bassängen med, om jag kunnat tänka mig en sån. Men turligt nog passade kroppen på att få lite halsont samtidigt, så jag fick lite välbehövlig vilovila.
Snorkkis: Redan mycket bättre! *peppar, peppar*
Snitsaren: Kanske för att du varit tålmodig och klok och vilat och rehabbat på eget initiativ de gånger kroppen gnällt? Strutsar som som dumdristigt tränar vidare trots skavanker däremot, de tvingas uppsöka expertis.
Jonna: Jag blev en aning förvånad över att jag fick tillåtelse att springa dag tre efter behandlingen. Men så är inte heller sjukgymnasten jag går till någon fan av vila. Det finns en anledning till att jag går till just honom alltså.
Anneliten: För att vara jag – jo, faktiskt. Jag var lite orolig att jag påbörjat tillväxten av en sån där Haglunds-knöl.
Hoppas den nöjer sig med de två dagarna, hälen. Borde nog gymnastisera min oxå tror jag…