Fredagskväll. På spåret-tid. Snöblandat hällregn, snålblåst och nollgradigt.
Löpning då sållar agnarna från vetet. Jag sprang. Vettigt? Det vete tusan.
Frågan är vem som är vetet. Den som i blötklistriga tajts springer och grinkisar i motvinden, eller den som myser i soffan med en en skål varma pop-corn i knät?
blogg@bureborn 
Kombinationen måste ju va bäst vettja. Först löpningen, sen popcornen i soffan. Omvänt känns lite jobbigare…
Bygger pannben, så du är vetet! (Anser jag). Men lite popcorn och soffmys kan man ju ta efteråt. 😀
Löpning på förmiddagen. På spåret med en kopp kaffe på kvällen. Vill nog likna mig vid ångpreparerade havregryn, som stått över vintern i en sommarstuga, lite fadda i smaken men fullt användbara.
Nog är du vete alltid! Agnar har ett helvete i snålblåsten.
Du är allt!
Malin1: Popcornen var slut när jag kom hem.. morr!
Malin 2: Kände mig SÅ duktig när jag sprang iväg,men halvvägs började jag allvarligt tvivla på min psykiska hälsa.
Jumper. Jag önskar jag ägde alla timmar av mitt dygn. Eller, det gör jag väl egentligen. Jag råkar bara ha tecknat långtidsuthyrning på åtta timmar per dag.
Oliver: Så klart! Tänkte inte på det.
Ingmarie: Urvete alltså! Även kallat spelt.
Inga lediga fredagar längre?
Nej, tyvärr. Eftersom ingen ryckte in och gjorde mina uppgifter slutade det med att jag jobbade 120 procent de fyra dagar jag var på jobbet, men fick ut 80 procent av lönen per månad.