Kesig blev jag (svettig på knoparmoj). Och svart i ansiktet som en sotare. Eller en tvättbjörn.
Delar av gymgolvet på F&S är klätt med en svart, lätt sviktande matta. En sån där som tål att bångnande skivstänger dunsar i golvet. Mattan färgar av sig. Allra helst när man backar uppåt väggarna på varmvåta händer, som man sen styrker svetten ur pannan med.
I går klättrade vi verkligen på väggarna (wallclimb). Och nuddade stänger med tårna (toes to bar). Och stötte skivstänger (thruster). Bland annat. Crossfitinspirerat – suveränt! – TMI-pass. Efteråt kändes det som om jeppeskrallan hade varit i puckelmoj. Skakig i armarna men snorhög på endorfiner. Fantastiskt!
(Övers. flickan från landet hade varit i slagsmål)
blogg@bureborn 
I lumpen fick vi lära oss att måla ansiktet innan vi skulle ut i strid. Det här tycks vara något liknande. Tyvärr ingenting för en bläckad kvanting
nämen ojdå! det kan ju visserligen vara kul att träna ute och få leriga knän osv, men det där lät ju mindre kul.
Tittade häromdan på något som kallades slopestyle på teve och skrattade gott åt alla engelska benämningar på de olika trixen. Så även här. Varför inte knoparmoj rakt av. Det borde åtminstone finnas nåt ord för att ”klättra” och för ”vägg” men jag hittar inget på den framgooglade ordlistan. ”Vegekletegne” går också bra.
Oliver: Krigsmålning? Ja men det är det ju såklart! Kan kompletteras med lämplig mängd talk för den gymråtta som så vill.
Jonna: Som tur är går det enkelt bort i duschen, även om svärtan har en tendens att bita sig fast under naglarna. Och så får man sig ju ett eller annat gott skratt när man ser sig om bland träningskompisarna.
Snitsaren: Ordförrådet i knoparmoj lämnar en del övrigt att önska när det kommer till moderna tiders gymnastiska övningar. Att döma av sociolekten var (är?) sotarna mer intresserade av kvinnor, öl och pengar än av väggklättring.