Ketchup på fötterna?

asicsJag minns att jag gått igång på löparskor. Att jag med längtansfylld blick stannat framför sportbutikens vägg med löparskor. Den där som när jag började springa var fylld av skor lika bländvita som väggen bakom, men som nu huserar skodon i alla regnbågens färger. Och så plötsligt; myriaden av dojjor betraktas med samma entusiasm som matvarubutikens rader av mosade tomater på flaska. Vad i hela friden hände?!

Att jag tidigare skulle ha lidit av tvångsmässigt skoshoppande vägrar jag vidkännas (smiley). Och numer hävdar jag att jag är fri helt från beroendebeteenden avseende löparskor. Det vidhåller jag bestämt, trots att jag nyligen inköpt skorna på bilden (liten smiley).

Hur gamla föregångarna var var jag osäker på. Bara en sån sak visar att skor nedgraderats på intresseskalan. En koll på bloggen avslöjade att jag köpte ett par Asics 2160 våren 2012.Två år sen alltså, rena ungdomarna anser garanterat somliga, ett år för gamla menar vissa. Eftersom jag inte loggar skomil vet jag inte hur långt de gått.  Tycka vad man vill, men hälkapporna var söndergnagda in till innanmätet och tårna kikade ut genom meschen. Ändå kände jag ingen större lust att köpa nya. Men hallå?! Vart tog skomanin vägen?

Passade samtidigt på att kolla upp åldern på snabbpjucksen Saucony Kinvara. 2010. Mindre fransiga hälkappor, ett par sprickor i ovandelen och lätt nerfrätta sulor. Äsch, de håller nog en sommar till. Jag springer ju så sällan snabbt numer. Men hallå, igen?!

Spankulerade så in på bygdens sportbutik för att köpa ett par vantar åt Pumlan. Stående i kassakön föll min blick på en hög skokartonger med neongröna reaprislappar. Asics GT 2000 för halva priset. Högg kartongen, provade skon lite pliktskyldigast samtidigt som kassören knappade in kalaset i apparaten och gick ut genom dörrarna med mina nya dojjor i plastpåsen. Uppenbarligen köper jag numer löparskor med samma engagemang som jag köper konserverade tomater på ica.

Annonser

12 tankar om “Ketchup på fötterna?

  1. Ja men jag känner igen mig till en viss del. Min skomani har dock inte gott över. Dregglar efter nya. Men har lovat mig själv att inte köpa innan jag är löpklar igen.
    De där var snygga!

  2. När pansarskeppen Asics 2140 hade förstört mitt knä, sa jag tack och adjö till varumärket och övergick till Nike Pegasus. Nu har jag förlåtit mr Onitsuka och springer faktiskt med ett par likadana som du köpt fast gröna. Dock varvar jag med den flygande hästen ungefär vartannat pass. Tvåtusingarna är faktiskt helt okej (herr japanen tog visst till sig av min kritik), sitter lite tajtare på foten jämfört med pegasusarna men är nästan lika mjuka. Jag gratulerar till valet!

  3. Aaah! Är det det som hänt mig också!? 😉
    Från att ha haft skor både högt och lågt i olika former och modeller för olika typer av pass så har jag numera bara ett par och en typ.
    Inbillade mig att det var för att jag äntligen hittat ”rätt”. Ungefär som man hittar rätt man. 😉

  4. Jumper: Jag undrar lite över ur dina fossingar är konstruerade, om du inte lyckats nöta ut skorna på sju år. Eller de kanske hålls i hop av silvertejp, säkerhetsnålar och röda sidenband? Skorna alltså.

    Mammaspring: Ett par nya skor är ju en fin grattis-mamma-present till sig själv! Supergulligt av dig att erbjuda dig att skicka mig ett ex – mejl skickat!

    Oliver: Jag har varit den där japanen (där lärde jag mig nåt nytt) trogen rätt länge, vilket förstås bidrog till att jag vågade hugga skorna så där lite i farten. Men de flesta passen springer jag ändå i mina dubbade Icebug. Släta Asicssulor funkar inge vidare på snö och is eller hala klipor och lervälling i obanad terräng.
    Skovariation tror jag för övrigt är ett smart sätt att lura skador.

    Malin: Om jag begrep vad som dimpit ner från himlen och slagit mig i skallen skulle jag ha skickat över dos med expressbud. Då kanske du kan avhålla dig ett par månader till. ;-D

    • Eftersom du frågar. De två par som gått mer än 500 mil (Asics 1100 och Asics Cumulus) är lite trasiga ovantill och slitna under, men de som bara gått 250-300 mil (bl.a. Nike Pegasus) håller ihop skapligt, medan snabbskorna (Addistar Comp) är som nya efter 150 mil.. Det gäller att springa försiktigt seru 😉

  5. Ingmarie: Det gamla och invanda är ju alltid ett säkert kort, typ. 🙂 Fniss!
    Jag har ju faktiskt tre varianter, fast snabbskor klarar jag mig nog fint utan. Terrängskorna däremot – ett absolut måste!

  6. Jag känner inte heller igen mig i ”skomanin”, kanske för att det är så hiskeligt dyrt med löpskor. Jag köper ca 1 par om året och har samma sko till allt. nu har jag lagt hela julklappspengen på ett par asics kayano och nu jävlar måste de vara bra… länge…

    • Åh, Kayano! Såna har jag slitit ut ett par par på den tiden asfaltsmaror stod på programmet. Men nu, när jag springer så pass lite på hårt underlag, tycker jag att det är lite för tunga.
      De lär säkert klara att bära dig långt och länge!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s