Löpteknik irl. Test 1.

Det fanns ingen filmkamera i sikte. Mörkt var det också. Och folktomt. Riskfritt att testa lite icke-raggningslöpning alltså. À la söndagens löptekniks-clinic.

Lärdomar:

  • Ökar man kandensen blir man till en början oerhört frustrerad över att man inte kommer någonvart per steg.
  • Att fokusera på att föra fram det bakre benet så fort tyngden flyttats till det främre benet ger en jäkla skjuts.
  • Höjd stegfrekvens innebär fler steg per kilometer. Fler steg – och fler landningar – gör benen och fötterna trötta.
  • Det är svårt att ”veckla ihop” benet och lyfta foten rakt upp mot rumpan istället för i en mer bakåtriktad hälkickande rörelse. Dessutom framkallar hopveckligen ett läskigt klonk i höften.
  • Knän tycker inte riktigt om att de inte få sträcka på sig ordentligt.
  • När man baserat på andning och puls tror att man kutar i 6-tempo, blir man mycket förvånad när gps:en visar 5.
  • Att luta sig lätt framåt är ett väldigt effektivt sätt att öka farten. Lutar man för mycket springer man käpprätt i diket. Gör man det samtidigt som grannen passerar blinkar han med helljuset.
Annonser

5 thoughts on “Löpteknik irl. Test 1.

  1. Haha, din text framkallar leenden som så ofta förut. I praktiken går det knappast att springa konstant framåtlutat även om det är eftersträvansvärt. Ja, benen blir sura ganska fort och pulsen rusar i början när du fokuserar på att ha hög frekvens men det är övergående. Det där med att ”veckla ihop benet” och lyfta foten mot rumpan är jag lite kluven till och här gäller det att skilja på tävlingsfart och normal och lugn träningsfart, att fokusera på en snabb isättning och så fort upp/fram med foten igen, under tävling är bra men i lägre fart under träning är det lätt hänt att man då lyfter foten för högt relativt sett till farten och slösar en massa energi i onödan och dessutom springer omkring och spänner sig. Här är nog det bästa tipset att springa avslappnat med kort steg så får det blir hur trippande som helst.

  2. Ojoj, tur att jag bara hobbyspringer för det där låter alldeles för komplicerat för min lilla hjärna! Men kanske om man tar en sak i taget och nöter in. Fast då missar man kanske helheten?

  3. Håller med Staffan om fotlyftandet. Om jag springer i 6:30/km med 180 steg per minut, blir stegen väldigt korta, varför några avancerade lyft av fötterna inte medges. Det blir ett ganska lågt tassande, vilket får duga. Lite skillnad för den som håller dubbel fart, dvs har dubbel steglängd och kanske kortare ben… Bra jobbat förresten!

  4. Ingmarie: Jag försöker hitta de löptekniska moment där jag har mest att vinna på att försöka förändra mitt löpsteg. Ska jag tänka på allt uppstår härdsmälta i skallen och jag springer som en kratta. 
    Staffan: Tror du har rätt i vecklandet i låga farter. Går det sakta förvandlas löpningen till tennsoldatsmarsch på stället, typ. Inte alls särskilt energisnålt. Men däremot tycker jag det underlättar att tänka knä fram, snarare än fot upp. Fot upp för mig gör at jag kickar mig själv i häcken på fel sätt.
    Malin: Jag lovar, det kan bli helt virrigt som helst! Är lite inne på din linje – att fokusera på en eller ett par saker i taget. Kanske borde jag mejla och fråga gurun om det är galet tänkt.
    Jumper: Håller också med Staffan (se svaret ovan). Försöker man hinna dra upp hälen till rumpan i 6:30-tempo, så lär man istället ta sig fram i 12-tempo. Och bli oerhört trött i höftböjarna. Säkert bra styrketräning, men det är ju en annan femma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s