Gjorde en arkeologisk utgrävning i hörnet som gud glömde. Det där bakom flingkartonger och mjölpåsar allra längst bak i skafferiet.
Det som inte var gammalt som gatan åkte ner i röda Margrethe efter inspiration från Emelie Forsberg. Fyra deciliter vilt blandade frön och nötter, en deciliter väldigt torra torkade bär, två deciliter mjöl (mandel- och hemmalt från kollegans egna veteåkrar), vatten + salt. Klappade ut klegget i långpannan.
Ut kom detta efter 20 + 30 minuter i 150 gradig värme. (Efter första 20-minutaren tar man ut plåten och skär ut lagom stora bitar.)
Väldigt goda! Väldigt smuliga. Nästa gång blandar jag nog i lite kokosolja, och struntar i gojibären som förvandlades till små förkolnande knulor. Och så gör jag dubbel sats så jag slipper hitta påsar och paket med utgångsdatum 2009-03-13 vid nästa skåprensning. Fast då kanske mjölbaggarna blir ledsna?
blogg@bureborn 
Smart! Skulle oxå behöva rensa. Det där skulle man ju kunna ha att knapra på på jobbet.
Ser inte alls tokigt ut.
Gojibär blir, liksom russin, inte så bra i ugn. Tyvärr. Annars ser det gott ut. Kanske läge att härmas lite och se efter vad jag har för fornlämningar i mitt skafferi?
Estetiskt fyller gojibären dock en funktion, de ser väldigt fina ut i alla fall innan gräddning. Goda ser fröbröden ut minsann!
Men Malin – hur ska det gå med tangentbordet om du börjar knapra frökex på jobbet? 🙂
Snorkkis – tänkte inte på det, får spara dem till tråkiga möten kanske 🙂
🙂
Fröade vidare idag, inga gojibär, mer sesamfrön, bara mandelmjöl. Vääääldigt smuligt. Absolut inte tangentbordssnacks. 🙂
Margarethe? Googlar och lär. Annars har jag för bra ordning i mina skåp för att det ska bli läge för sånt här lyxbak.
Birdie, nam nam!
Kokosolja i ugn gör allt gott! 🙂
Snitsaren: Mina skåp är djupa och höga. Och jag är kort. Hyllorna längst upp innehåller idel överraskningar.
Oliver: Sjilp, tjuip, tjirp. (gråsparv)
Ingmarie: Sedan jag dessutom hittat en smaklös kokosolja blev det ännu godare. Började lessna på att allt smakade kokos. 🙂