Inga sviter i rumpan idag trots tre timmar på spinningcykel igår. Varför man tränger in sig i en kvav, svettfuktig och fönsterlös spinninglokal när vårsolen flödar utanför? För en god sak förstås. I det här fallet Barncancerfondens Spin of Hope.

Vi JTI-spinnare (arbetskompisar) höll vår cykel vackert igång de stipulerade tolv timmarna, av vilka jag alltså trampade tre på raken. Ledarna trampade en timme var, och gav sina vanor trogna järnet. Ända in i kaklet. Varje timme. Och eftersom energin och träningsglädjen flödade minsta lika intensivt som vårsolen så gjorde jag det också. Gav järnet. Ända in i kaklet. Varje timme.

Första timmen backintervaller. Andra timmen pyramidintervaller. Tredje timmen klassiskt Spin 55-pass med brutalfinal. Sen klev jag av på soggiga ben och slirade i svettpölarna bort till godisbordet. Hystade in en näve dajm i munnen och kände mig rätt nöjd med insatsen.

Dryga tre miljoner kronor blev det i slutändan. Pengar som kan användas för att förebygga och bekämpa cancer hos barn. Snyggt cyklat!