Trött teddy

Kände mig rätt orkeslös på dagens terrängpass kan jag meddela.

nalle1

Ungefär lika hängig som lilla, ögonlösa nallen någon upphittare placerat på vägvisaren. Jag tyckte han såg lite nedslagen ut, och ändrade hans pose.

nalle2

Tyvärr var min egen uppenbarelse svårare att liva upp. Inte det lättaste när skorna fått blysulor, någon låst fast skuldrorna med titanskruvar och man önskar att man hade med sig en flaska 5-56 så att man kunde smörja upp de rostiga gångjärnen som tidigare fungerat som knäleder.

Väl hemma kände jag mig lika urkramad som förpackningen med sötsliskig gel jag lyckligtvis hittade i fickan på vätskebältet. Utan den hade nästkommande ledvandrare fått hänga upp mig på en av de där oranga pilarna.

Annonser

6 thoughts on “Trött teddy

  1. Jo, det där känns ju igen. Men just att formen varierar så från dag till dag är det som gör löpningen så härlig. Och formen kan till och med skifta under samma dag – på ett coast to coast brukar man flyga fram första halvan av dagen och ha blytunga steg andra halvan eller tvärt om. Aldrig lätt eller tungt en hel dag.

  2. Humor !!
    Tycker synd om nallen men inte dig, ty som suneson antyder, väntar kanonpass om hörnet för dig, medan den blinda björnen får sitta där i ur och skur tills hen ruttnar utan annan mat än myrorna som kryper in i munnen.
    (Ny framgooglad kunskap: 5-56)

  3. Den där dagsformen är verkligen helt ologisk och oförutsägbar. Men uppmärksamt av dig att ändå observera björnen och liva upp honom/henne. Jag brukar mest bli grinig och ouppmärksam när allt går ubersegt…

  4. För övertecknad suger terräng i dubbel bemärkelse. Dels fångar terrängen upp löpsteget och underminerar frånskjutet. Dels ligger alltid någon lömsk rot i vägen, som vill lägga tjuvben. Ibland kan jag ändå njuta lite av skogsluffande, eftersom miljön före och efter myggsäsongen har vissa kvaliteter. En dag hoppas jag få möta en riktig nalle. Då gissar jag att sulorna plötsligt blir fjäderlätta.

    För övrigt ansluter jag mig till suneson och snitsaren. När man minst anar det, slår dagsformen till.

  5. Suneson: Lätt tassar på morgonkvisten betyder alltså att man kan vänta sig en seg och trög eftermiddag? Tror jag skulle föredra blysulor till frukost och hermesvingar efter lunch.
    Snitsaren. Buhu! det är ju jättesynd om mig ju! Om det inte varit för att jag hoppas att nalles rättmätige ägare ska passera hade blindstyret fått följa med mig hem. Pumlan hade blivit en perfekt adoptivmorsa.
    Malin: Blommande videkissar? Luftburet otyg kan ju vara en förklaring så här års – om man är allergiker. Vilket jag som tur är inte är.
    Malin: Allt för att distrahera sinnet! Den dåliga dagsformen var faktiskt inte särskilt förvånande den här gången, utan rätt väntad. Mycket träning sista tiden. Men likt förbaskat gnäller jag…
    Oliver: Det är ju just det där mjuka och sviktande som är så härligt med terrängen! Och chansen att stöta på vilddjur. Fast just en nalle vete fasen om jag skulle vilja möta om jag bara hade apostlahästarna att ta till för att ta mig därifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s