Sötblommande hagtorn och dagens första valborgsmässoeld. Jag känner lukten. Svagt. Första gången jag passerar. Passerar fem gånger till. Uppfattar inte ett dugg. Man gör inte det när man andas enbart genom munnen. Alla ventiler på vid gavel. Kippar efter syre i varje smärtsamt andetag.
Vet inte varför jag fick för mig att jag skulle pina luften ur mig helt plötsligt. Springa två-minuters-intervaller på skogstigen i fullt fyrsprång. Orkade sex. Efter sista stöp jag så när på knäna i mossan och pep förtvivlat. Tog flera minuter innan doftreceptorerna förnam den brinnande vårbrasan.
Det här med tempokontroll är svårt när man lagt av med snabbspringandet. Jag har tydligen bara två farter numer: skogslufs och fullt ös. Jag borde nog trimma hastighetsreglaget lite.
Glad Valborg på er!
blogg@bureborn 
Glad Valborg! 🔥🔥🔥💥
haha. Men två är bättre än en som är bättre än noll. :-)Första intervallpasset är i och för sig alltid extra jobbigt. Man glömmer liksom fort…
Glad Valborg tillbaka!
Ja, glad Valborg… som nu snart går över i första maj. Själv firade jag kvällen (och ett slags ettårsjubileum) med ett skönt joggpass i Ànnas sällskap, varvid tre små och en stor majbrasa passerades, men några raketer hördes inte på hela kvällen, vilket jag som bekant inte beklagar…
Intervaller i terräng?… Ä ho galen !!
Malin: Sköna maj välkommen!
Ingmarie: Hade jag haft lite mer kontroll på farten hade jag kanske orkat ett par till (hoppas jag). 🙂 Jag har helt klart lagt av mig när det kommer till speed.
Jumper: Har det redan gått ett år? Ja det har det ju faktiskt! Och herrn´ har bara åtta veckor kvar till maran. Snyggt jobbat, tycker jag!
Intervaller i terräng är jättefiffigt, för det gör det omöjligt att stirra sig blind på farten eftersom underlaget varierar. I det här fallet var stigen välkänd och lättsprungen, annars vågar jag inte dra på för fullt.
Tack!
Ja, förr sprang jag intervaller i det välpreparerade elljusspåret hemma, men löparbana med tydliga linjer passar bättre för rigida löpare med kontrollbehov…. , men så är ju också mina intervaller föredömligt jämna och fina 😉
Tempokurvan på mina ser ut som ett ekg…
Förlåt men… *fniss* Är exakt likadan! I livet i övrigt oxå i mångt och mycket. De där med lagom e så tråkigt. 😉
Ha det fint!
Så länge man lyckas varva det där fulla öset med rejäla doser sengångartempo är det nog ingen större fara. I livet alltså. men det vette tusan när det kommer till löpning. Ska man springa ett millopp vill man ju inte gärna stupa efter en kvart, och inte vill man komma i mål sist av alla heller. 🙂
Önskar retroaktivt en glad Valborg. Själv är jag mer och mer inne på att jag ska hålla mig till normalläget. Det känns som slöseri med tid att använda två dygn till återhämtning efter varje försök att köra med vidöppet spjäll.
Oliver: Nyttan av fartiga pass när man inte fokuserar på att springa snabbt kan nog diskuteras. I alla fall när tävlingsdatum närmar sig och varje pass vägs på guldvåg. Skaderisken ökar dessutom betänkligt.