I samband med att jag skulle köpa nya skor googlade jag runt i jakt på testutlåtanden. Och nog fanns det recensioner, rekommendationer, tyckandet och låtanden! En uppsjö möjlig att drunkna i.
Men särskilt mycket klokare blev jag inte. Däremot blev jag irriterad. De flesta av träffarna ledde till bloggar. Jag gillar bloggar! Och jag gillar bloggposter som utvärderar prylar. Eller gillade. Nu börjar jag bli allt mer tveksam. Jag gillar nämligen inte att behöva sväva i okunskap om om det jag läser är reklam eller inte.
Och reklam är det om bloggaren fått betalt, oavsett om betalningen skett i reda pengar eller i produkter. Har man fått ett par skor gratis och skriver en recension på bloggen så är det marknadsföring. Och då vill veta det. Hos vissa får jag det. För mig räcker det om bloggaren upplyser om att hen fått produkten, det behöver inte stå annons med stora, röda boktstäver högst upp i inlägget. Men jag vill veta vad som gäller, så att jag kan göra en bedömning av om jag tror att skribentens åsikter är objektiva eller färgade av sponsringen.
Allt oftare har jag märkt att jag lutar jag åt det senare, och det beror på två saker:
Ett – jag gissar att bloggaren blivit smickrad av att ett företag tycker att bloggen är så bra och betydelsefull att företaget vill att just hen ska utvädera deras produkter. Hur lätt är det inte då att trilla dit på lite subjektivitet?
Två – jag känner mig lite utnyttjad och tenderar att läsa inlägget som fan läser bibeln. För som besökare och kommentator på bloggen bidrar jag till den besöksstatistik som gör att bloggaren får gratisprylar som hen sedan i värsta fall försöker lura mig att köpa. Smygreklam eller öppen reklam spelar ingen roll, det skaver.
Men hos de flesta sägs ingenting om att skorna, mössan, tightsen, sportdrycken, duschtvålen osv osv i själva verket utgör ersättning eller sponsring. Och just så misstänker jag att det är i väldigt många fall. Faktum är att det här produktplacerandet blivit så förbannat vanligt att jag snart misstänker alla tills motsatsen bevisats. Och det gör mig riktigt irriterad. Det är väl inte de som inte bryter mot maknadsföringslagen som ska behöva bevisa saker!
(Kreafonbloggen skrev bra om otillåten smygreklam i bloggar för ett tag sedan, om du vill veta vad som gäller.)
blogg@bureborn 
Är med på vad du menar och blir oxå hyfsat irriterad då och då…
Hmm, Jag håller med dig om att det är en gråzon och jag är ju delvis medbrottsling men är alltid noga med att i alla fall tydligt påpeka i inlägget att jag faktiskt fått produkten. Jag är också tydlig med att jag skriver precis vad jag vill och att jag aldrig skulle acceptera några krav på att formulera mig på ett visst sätt.
I takt med att bloggen blivit större har antalet förfrågningar också ökat, kanske skulle skriva ihop en kort ”policy” för hur jag tänker…
Hur som helst. Jag misstänker att du är på jakt efter terrängskor, en trevlig källa till information där är Jens på Swedentrails.com. Hans recensioner av skor är alltid detaljerade och bra.
http://swedentrails.com/
Han är väldigt aktiv på forumet på Jogg.se och tycker till om framförallt terränglöpning. Nu har han en egen webbutik på sin hemsida så visst går det att se även det som reklam men i så fall producentobunden.
Håller helt med i din analys. Själv utgår jag alltid från att produktrecensioner är förtäckt reklam. Det här fenomenet genomsyrar ju vår värld på de flesta områden. Inom bloggvärlden är det väl dessutom snarast regel än undantag att bloggaren söker ”samarbetspartners”? Idag kan man ju bygga en karriär på sitt bloggande, låt vara att vissa andra kriterier måste vara uppfyllda. Ålder, kön, utseende, framtoning, etc måste förstås matcha och slå an på den tänkta målgruppen. En sliten gubbe bör nog inte recensera skönhetsprodukter.
Fast irriterad blir jag nog inte. Inte längre. Det blir nog mest små cyniska konstateranden. Så här ser samhället ut. Så här vill majoriteten ha det. Möjligen blir jag ibland störtförbannad över den alzheimertjatiga och infantila TV-reklamen, men det är förstås en helt annan historia.
Tvingas erkänna att jag är så nära en reklamoskuld man kan komma och några erbjudanden om gratisprodukter har bloggen inte sett till. Möjligen har jumper skrivit lite väl mycket om sina second hand-fynd Asics Cumulus och Nike Pegasus som han forfarande använder efter nio år. Däremot råder ingen tvekan om att det är Gaffa-koncernen som sponsrar denna blogg.
Som legitimerad petimeter tänkte jag först klaga på bloggrubriken, innan jag insåg den fyndiga dubbelmeningen….
Jag är definitivt medskyldig, men sällan har jag fått prylarna. Jag är väl såtillvida korkad att jag marknadsför grejer gratis. Samtidigt kokar jag inte ihop en massa gojja.
Skorna från Aria (http://mammaspring.com/2014/04/14/airia-vs-inov-8/) som jag skrev om fick jag, men recensionen var inte rosig. Knappast blir jag erbjuden fler grejer från det företaget, men jag kunde inte säga att jag gillade skorna då så inte var fallet.
Veronika: Ibland rinner bägaren över. Ett inlägg då och då funkar fint, men när jag nu aktivt letade den här typen av inlägg blev det bara för mycket.
Staffan: Du tillhör dem som tydligt uppger om du fått prylarna eller inte *gillar*. Och dessutom ”känner” jag ju dig, vilket gör att jag sätter mycket större tilltro till dina utlåtande än vad jag gör till folk vars bloggar jag inte följt i flera år. Det är ju också skillnad på rescensioner (dina och Sweden Trails (tack för tipset!) känns väldigt väl genomarbetade. Men visst vore en policy bra – och intressant att läsa.
Nyfiken: När du för såna här erbjudanden: händer det att företagen ber dig att inte tala om att du fått grejerna, eller att de vill att du bara skriver positivt om deras produkt?
Oliver: Undrar om majoriteten verkligen vill ha det så här? Av bloggarna? Ja, kanske. Men bloggläsare, tv-konsumenter, tidningsläsare? Tja, helt omöjligt är det inte. Står man i begrepp att köpa nytt trallvirke kan man ju uppskatta att man just den veckan får reklamblad från x antal byggmarknader som erbjuder just den produkten. Men recensionen av vilken trall som är bäst vill i alla fall jag läsa i Råd&Rön.
Snitsaren: Jag fullkomligt drunknar i alla silvriga rullar som dråsar ut ur skåp och lådor här hemma. Men efter det misslyckade försöket med terrängskorna lär väl kassakon sina…
Mammaspring: Jag skriver själv om prylar då och då, och att andra också gör det tycker jag också är helt ok. Jag vill ju gärna veta vad folk tycker om grejer! Och jag litar defintivt mer på ”korkade” bloggare som recenserar saker de själva köpt, än på såna som skriver upp grejer de fått till skänks. Nej, Aria lär nog knappast be dig testa deras skor igen… 🙂
Hej igen, nej några sådana motkrav har faktiskt aldrig förekommit och det skulle jag heller aldrig acceptera såklart! I de fåtal gånger det förekommit (Garminklockan som Björn nämner, Salmingskorna och några platt från Craft, så mycket saker jag har inte tagit emot), så har de heller aldrig bett om att få läsa inlägget innan.
Du tar upp ett viktigt ämne. Visst är det textreklam i många bloggar och det går ofta inte att lita på vad som skrivs om diverse prylar. Att bloggaren sedan, som i t ex Staffans fall, talar om att han ”fått produkten”, ändrar inte tillförlitligheten. Att t ex ta emot en klocka för flera tusen kronor och sedan behålla den är helt förkastligt, anser jag, ja det skulle kunna bedömas som en muta. Den som tar emot produkter kan inte vara objektiv hur mycket man än vill. Nej, det är de journalistiska spelreglerna som borde gälla även för privatbloggarna. Om man inte vill eller förstår att följa dessa regler är det lika bra att inte skriva något. Det vinner i alla fall läsarna på!
Det är jätteviktigt!
Jag är kanske dålig på att skriva att mina tyckande och tänkande INTE är sponsring/reklam….. Jag skriver alltid vad jag tycker om de plagg/skor jag själv köper, och då är jag (såklart) objektiv!
Men som sagt, även vi som INTE ha fått produkterna, kanske kan vara tydligare, för att inte förvirra…?
Och säger som ovan’; Sweden trails har grymt bra rescensioner! 🙂
Bra inlägg – som alltid.
Jag är glad att jag aldrig har fått något (även om det betyder att min blogg är obetydlig) och skulle nog aldrig ta emot om jag blev erbjuden, för på så sätt sätts man inte i en underlig sits. Å andra sidan tycker jag det är roligt att läsa om nya prylar – så att jag vet att de finns liksom. Men själva bedömningen läser jag med lite hälsosam skepticism. För som du påpekar så är vi människor väldigt dåliga på att vara objektiva (det ligger liksom i själva begreppet objektiv – subjektiv) och har man fått något så blir man medvetet eller undermedvetet lite mer positiv…
Ja det ÄR knepigt och en gråzon.
Bra att du är kritisk!
Skor är å andra sidan så oerhört individuellt att jag aldrig skulle lita på en recension oavsett.
Ungefär som en film.Kritikerna säger bu och jag älskar den.
Och vice versa. 🙂
Jag länkar ofta både hit och dit men vad jag kommer ihåg så skriver jag om jag fått/köpt något. Men ibland glömmer jag. Eller rättare sagt, jag skriver inte att jag köpt/betalat.
(Skulle ju liksom bli trist efter ett tag. 😉 )
Jag har fått en del erbjudanden men sagt nej tack och det sista jag fick var TomTom klockan .(Halvbra)
Och just ja, ett par Salmingskor som just mina fossingar inte vill ha men dina nog hade älskat.
(Ska ändå försöka recensera.)
Och tyvärr är jag inte sponsrad av varken Newton eller något klädföretag. :-O
Staffan: Bra! Det betyder ju också att just de företagen inte direkt brutit mot god marknadsföringssed. Allra helst borde förstås också upplysa om att det ska framgå i inlägget att det rör sig om marknadsföring. Företagen ska ju ha koll på marknadsföringslagen, att alla bloggare inte har det kan man ju förstå.
Suneson: Tja, skulle privatbloggar likställas med journalism så skulle det svenska rättsväsendet antagligen drunkna i mutbrott. Som det nu är skulle de väl möjligen kunna drunkna i mål om korruptiv marknadsföring. Under förutsättning att de såg allvarligt på den här typen av smygreklam förstås. Men det gör de ju knappast, så det blir onekligen upp till varje enskild bloggare att sätta upp sina egna etiska ramar. Tyvärr är det nog väldigt, väldigt, väldigt många som inte har en aning om vilka regelverk som egentligen gäller. Och förstås en hel del som vet, men som helt struntar i saken. Vi får väl hoppas på ngn typ av självsanering, där de smygreklamfulla bloggarna till slut tappar så mycket i trovärdighet att de också förlorar sina läsare.
Malin: Det är ju egentligen inte du (och jag) som ska behöva tala om att vi köpt prylarna vi skriver om för egna pengar, men vill man vara tydlig så finns det nog en poäng i att ändå göra det. Om sen folk tror oss är en annan femma…
Anneliten: Sund skepticism är ett suveränt verktyg! Måtte det finns med i läroplanen! Jag skulle också tacka nej. Hoppas och tror jag. Verkligen. Som obetydlig bloggare har jag ju inte heller hamnat i skarpt läge. Lätt att sätta sig på lite höga hästar då kanske.
Ingmarie: Kritisk – på gränsen till cynisk – numer. Ganska jobbigt att behöva ha på sig de glasögonen hela tiden har jag märkt. Världen blir liksom lite gråtrist.
Skorecensioner tar jag också med en nypa salt. Bara för att de passar på bus fot behöver de ju inte passa på bäs. Som Newton till exempel. Jag vet ju att du älskar dem, men mina fötter protesterade omedelbart mot passformen. Men jag hade inte ens kommit på tanken att prova dem om du inte skrivit så bra om dem. 🙂
Det jag läser i bloggar påverkar alltså helt klart hur jag agerar i löparbutiken.