Här har jag inte varit. Precis som jag inte har varit i Köpenhamn. Löparskorna fick inte följa med på weekend-trippen för jag vågar inte utmana min fortfarande trilskande fotledsdistorsion. Och eftersom min logik säger att jag inte varit på ett ställe om jag inte sprungit där så har jag alltså INTE varit i Sitges strax söder om Barcelona. Synd. För det var ett riktigt, riktigt trevlig ställe! (OBS! Jag är inte sponsrad av spanska turistbyrån.)
blogg@bureborn 
Så det är alltså där hon har hållits. Jag och jumper började undra om du övergivit dina fans på grund av något tråkigt eller, som jag nu ser, för ett välbehövligt nöjes skull.
I Sitges har hör och häpna även jag varit (eller inte varit med din definition) en gång under en tåg- och skoterluff 1968. Mitt omdöme om staden tycks dock enligt bevarat vykort ha skilt sig från ditt, vilket möjligen säger mer om en ung snitsare än om Sitges:
”Sitges är en stad utanför Barcelona, där solen nästan alltid skiner och där havet alltid är blått och klart. Den breda sandstranden sprakar i regnbågens alla färger av de många parasollerna och turisterna. Längre upp växer lummiga gröna träd, bland vilka de små eleganta restaurangerna trängs med små souvenirbutiker av olika slag. De fina hotellen låter sina vita fasader avteckna sig mot den blåa himlen och längre in i själva staden hittar man de illuminerade danspalatset och stadens casino. Det skulle inte förvåna mig ett spår om det också fanns utmärkta möjligheter till tennis och vattenskidor. JAG FINNER STADEN SYNNERLIGEN MOTBJUDANDE.”
🙂
(Ber om ursäkt för den långa kommentaren).
Snitsaren: Jag tycker det är trevligt med långa kommentarer. Allra helst såna som framkallar leenden. Till skillnad från den unge snitsaren fann jag som sagt Sitges inbjudande, inklusive sandstrand och vita fasader. Faktum är att snitsarens beskrivning från 1968 i mångt och mycket stämmer väl överens med Sitges av idag. Fanns danspalats och casinon har nog ersatts av gaybarer och drag-show-scener.
Gissar att den unge snitsaren hade uppskattat sådana spännande inslag mer, ty troligen var det den turistanpassade likriktningen han skydde, efter att ha färdats längs Medelhavskusten ända från Genua.
Och jag, som jämför med andra etter mer exploaterade och konstruerade moderna badorter, fann staden charmig. Så gjorde även mina föräldrar – då – när de besökte i Sitges 1964 (därav återbesöket med hela familjen i år). Men så var de inte heller lika äventyrliga som Snitsaren, utan hade åkt på en charterresa.
Ja, det var nog bara snitsaren som var lite motvalls, eftersom hans reskamrat gillade strandliv mer än han, och sådant var sig likt överallt. Jag brukade annars ta egna tidiga morgonpromenader men tydligen han jag inte se Sitges själ under detta korta dagsbesök… Och långlöparskor hade jag inte på den tiden.
Till skillnad från dig fick löparskorna följa med när jag för något år sedan åkte till Sitges på ett litet privat enmansträningsläger. Väldigt charmig gammal stad men dessvärre var ytterområdena där jag sprang ganska trista och ganska backiga. Barcelona valde jag bort just för backarnas skull och all trängsel. Vi löpare är priviligierade; släpp ner oss var son helst och vi kan springa där.
Låter som ett väldigt trevligt ställe att inte vara på 🙂
Suneson: Sambon och brodern – lyckostarna! – kunde springa och rapporterade om kraftiga backar så fort de lämnade strandpromenaden. Att springa är absolut bästa sättet att upptäcka en plats! Helst tidiga mornar innan omvärlden riktigt vaknat, tycker jag.
Malin: Absolut! Jag rekommenderar Sitges till den som vill ha sol och bad, men ändå kunna äta på bra restauranger och ta en tripp till en riktigt storstad när sanden börjar klia. Barcelona är bara en halvtimme bort.
Mina egna krav på hittills obesökta platser är för tillfället blott och bart. att de bör vara soliga och varma. På beskrivningen tycks Sitges svara mot specifikationen.