Köpstopp

Efter jul bestämde jag mig för att sluta shoppa. Köpstopp. Inga fler impulsinköp. Inget mer handlande baserat på behov som bara uppstår för att jag ser något jag vill ha men egentligen inte behöver. Mat behövs. Och toapapper. Och schampo. Och mediciner. Ja, ni fattar. Barnet behöver också saker. Men jag har inte växt ur förra årets sommarskor, soffan ser (nästan) lika snygg ut med de befintliga prydnadskuddarna, den gamla piassavakvasten sopar förhållandevis rent och jag kan faktiskt läsa ut de böcker som redan svämmar över nattduksbordet innan jag köper nya.

Jag till sambon: Nu har jag inte köpt något på snart fem månader. Det här med köpstopp funkar ju jättebra!

(Kort tystnad.)

Jag: Jag har bara köpt en mixer, en kamera, och tre par löparskor.

Han: Och en bil.

 

Annonser

11 tankar om “Köpstopp

  1. Hehe… Mitt köpstopp funkar faktiskt hyfsat. När det gäller mig själv. Det svåra är ju det där ”och barnet behöver ju saker”… 😂😂

  2. Mammaspring: Nu när jag försöker (med halvbra resultat :-)) låta bli att köpa saker på ren reflex upptäcker jag hur ofta jag faktiskt gjort just det: hivat upp plånboken i tid och otid utan att blinka. Och lite färre saker har det faktiskt blivit, men tjänat pengar har jag knappast gjort. Bilar är dyra…
    Malin 1: Tanken räknas alltid! 🙂 Har upptäckt att det säkraste sättet att undvika shopping är att helt enkelt inte utsätta sig för frestelsen. Sambon tycker detta är jättebra för numer slipper han gå på stan.
    Malin 2: Har upptäckt att jag använder ”barnet behöver saker” som ventil när jag bara MÅSTE shoppa nåt. Och så har jag börjat gå dubbelt så länge i matvarubutiken, för mat behöver man ju alltid. Får man inte köpa kläder kan man ju alltid botanisera i nöthyllan. 🙂
    Jumper: Fritt fram att skryta här inne hos mig! Fast du skulle inte vara lika ”duktig” som jag! För köpstopp krävs nämligen en köpstart, och jag tror inte att du någonsin hoppat på konsumtionskarusellen. Eller?
    Ingmarie: Det gäller att se fördelarna! Egentligen är det bra märkligt, oberoende av hur mycket pengar som finns på kontot så tycks man göra av med dem. Nej, så gör förstås inte alla. Men nog ligger det lite sanning i det där med mun efter matsäck.
    Anneliten: Kortisonkropp kvalar absolut in i samma kategori som barns urväxta sommarskor – behovsanpassad shopping!

    • Naturligtvis har du rätt. För den som tycker illa om att köpa är det ingen konst att avstå. En reflexväst på Claes Ohlson är nog den enda löpningsrelaterade pryl jag kan minnas från senare år. Jag drar mig i det längsta för att inhandla även behövliga ting.. I synnerhet om det innebär ett val mellan alternativ som jag har svårt att bedöma.., som exempelvis en ny dator (den gamla har lagt av) eller nya löparskor den dag de fem (sju år gamla) jag har tar slut. Jag tycker att du har varit jätteduktig som klarat av ett bilköp.

  3. Köpstopp har jag nog aldrig funderat över. Har jag råd köper jag det jag tycker att jag behöver. Har ja-röst inte råd avstår jag. Jo, förresten, vid senaste flytten bestämde jag att sluta köpa böcker. Orsaken var att jag fick köra säckvis med litteratur till soptippen. När man krymper sitt boende får inte allting plats. I princip hyllar jag det gamla ryska ordspråket som säger att man inte bör äga mer än man kan ta med sig upp i en björk. Men det är rackarns svårt att leva upp till ett så stramt rättesnöre. Bilen blir nog värst att klättra upp med.

  4. Oliver: Björken på vår tomt skulle förvandlas till en hängbjörk bara vi tömt köket…
    Det svåra – i mitt fall – är det där med behöver.
    Jonna: 🙂 Jag slutade shoppa direkt efterr jul när shoppingfrossan gav mig oerhört dåligt samvete.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s