Bloggbuggen slog till igen. Lagom till att alla sprang Stockholm maraton och jag inte grattade. Sorry!
Jag tog en paus från bloggosfären. Helt oplanerat. Som alltid när det kommer till mina pauser från bloggosfären. Plötsligt upptäcker jag att jag inte loggat in på flera dagar, och så växer antalet dagar. Och växer. Och växer.
Det har hänt att perioden varat i månader, men nu tror jag att det får vara nog för den här gången. Fördelen med bloggpaus: det finns massor av inlägg att läsa ikapp. Kikar snart in hos dig!
blogg@bureborn 
Välkommen tillbaka!
Du är så välkommen tillbaka så! 🙂
OK, då vet jag också vad som drabbat undertecknad. Bloggbugg var ordet. Låter klart mer hoppfullt än det kroniska postmaratonsyndrom jag grottat ner mig i. Låter till och med som om det skulle finnas buggfixar till hands.
Jag hoppas innerligt att du upptäcker att syndromet i själva verket inte alls är kroniskt!
Så synd då att jag inget nytt har att bjuda på när du kikar in… , ty veckolånga pauser är vardag hos farbror Steffe.
När det gäller dina bloggpauser, har jag lärt mig att de inte varar för evigt (även om jag inser att inte heller denna trygga sanning gör det), och denna gång har du ju inte bojkottat alla löpningsrelaterade forum på internet, varför jag inte har behövt undra över din existens, och jumper kan heller inte klaga på uppmärksamheten efter sitt blygsamma maraton. Att be om ursäkt för en andningspaus är också, törs jag påstå, lite typiskt för omtänksamma kvinnor. Tro mig, jag känner flera sådana….
Jag är lite inne på Jumpers tankar, att behöva be om ursäkt för en stunds frånvaro från bloggen känns överkurs, extra mycket så här års med de fantastiska kvällarna och ljuset. Det finns så mycket annat fantastiskt att göra än att läsa bloggar, hur roligt det än är. Med detta sagt har jag själv nog också ursäktat frånvaron av inlägg vid något tillfälle. Jag räknar helt enkelt med att både mina inlägg och antalet sidvisningar går ner under sommaren och jag ser det som ett friskhetstecken.
Du är välkommen att titta in närhelst du behagar, vädret ska visst bli lite sämre i veckan och då har du en låååååång race report från Stockholm marathon att läsa 😀
Tack alla!
Klart ni har rätt i att man inte behöver be om ursäkt för bloggfrånvaro! Allra helst inte mellan hägg och syren när ALLT händer samtidigt. Men jag skämdes lite över att jag matchat in bloggpausen med årets höjdpunkt för många. Fy på mig!
Kanske var det ngt freudiansk…