Garderobsrensning. Längst in en låda, i sällskap med dammtussar och en muskit, låg de – medaljerna. Hamnade först i att-slänga-säcken, men åkte tillbaka i skåpet. Längst in. Vad gör du med dina?
blogg@bureborn
Garderobsrensning. Längst in en låda, i sällskap med dammtussar och en muskit, låg de – medaljerna. Hamnade först i att-slänga-säcken, men åkte tillbaka i skåpet. Längst in. Vad gör du med dina?
blogg@bureborn 
Förvarar dem också i en garderob. Första året, tror jag, jag sprang Stockholmsmaran fick man en blå axelsremsväska i ”bagen”, i den förvarar jag alla medaljer, och hör och häpna, också alla nummerlappar från lopp jag sprungit, där jag på baksidan skrivit ut lopp och tid, fråga mig inte varför. Jag har också frågat mig varför jag sparar på medaljerna men att slänga dem känns inte aktuellt och kommer nog inte göra det på länge än, inte heller att lämna dem till barnen att leka med.
Tänker osökt på Winnerbäcks textrad: ”Stackars mannen med medaljen som bara putsar sina minnen. Han sitter tyst bland all skrot, kan inte se för all sot att ingen sitter mittemot”. Hoppas jag gör mig av med skrotet innan det blir verklighet 🙂
Jag har mina i en liten pappkartong . Den är full. Betyder det att jag inte ska springa fler lopp kanske?
Vilken liten gullig medaljsamling du har !! Sa den gamle löparräven som har ett drygt tjog medaljer i en skokartong vägande ett och ett halvt kilo. På de flesta har han tagit av banden (som dock sparats i en plastpåse i samma kartong). Han varken bryr sig eller bekymrar sig särskilt om de de där plåtbitarna, men kanske kan barnbarnen leka prisutdelning med dem om får lust. Liksom Staffan har han också sina nummerlappar kvar i en trave på en hylla i ett skåp. Han började lägga dem där och har sedan fortsatt av bara farten utan särskild avsikt.
Tips till motvillig medaljös: Man måste inte ta emot medalj när man går i mål.
Jag har kastat alla medaljer och bara behållit riktiga priser. De senare är också ett problem; de tar också tar plats och de är ofta är gräsligt fula. Ett annat problem är alla sparade gamla löpartidningar. Jag har slängt det mesta även där. Hur har ni andra gjort?
Staffan: Jag har helt missat Winnerbäcks text – klockren!
Som belöning och bevis på genomfört lopp tycker jag att medaljer är rätt meningslösa. Jag vill hellre ha en t-shirt som jag kan använda och svettas ner. De har ju också större skrytpotential, om man skulle vara lagd åt det hållet. Gå runt i medaljen kan man ju knappast göra annat än på tävlingsdagen. 🙂 Men som stöd för nostalgiska minnestrippar kan de ju onekligen ha en poäng, precis som nummerlappar och foton.
Anneliten: Absolut inte! Det betyder att du ska skaffa en större kartong.
Jumper: Tävlingar är ju som du vet inte min favvosysselsättning. Till det kommer att Pumlan fått ett antal medaljer att leka med. StM-medaljen ville hon inte ha, för den var för tung. Men visst är medaljsamlingen trots det rätt mager om bena. Och jag tror knappast att den kommer att växa sig särskilt mycket större heller, av två skäl: ditt tips är klokt och tävlingsnojjan tycks inte bli mindre.
Suneson: Ja, men ujja – såna där större priser brukar verkligen vara urfula. En sån himla tur att jag jag är så dålig på att springa, och aldrig riskerar att hamna på pallplats 🙂
Än så länge har jag sparat alla löpartidningar (sex årgångar ungefär) och eftersom jag nu slutat prenumerera så fylls lagret inte längre på och tidningarna ryms i mitt tidskriftsskåp tillsammans med x antal årgångar inredningstidningar, som inte heller längre blir fler. När jag får lust hugger jag mig en gammal tidning. Funkar lika bra som att köpa ett nytt nummer eftersom innehållet i princip är detsamma.
De ligger i en byrålåda…. Och säger som ovan; har sparat nummerlapparna också. Don´t ask me why… 😉
I en pappkartong i garderoben under/mellan en massa andra pappkartonger. 🙂
Jag tar bort bandet på medaljerna och sen brukar barnen använda dom som guldpengar.
Malin: Kanske går det att sy ett lapptäcke av dem efter avslutad löparkarrär? Sisådär i hundratioårsåldern.
Ingmarie: Kartonger och garderober tycks vara många medaljers öde.
Kristofer: Kan tänka mig att det är en attraktiv valuta. Speciellt medaljer från långa lopp är tunga och gedigna och platsar i vilken sjörlvarkista som helst.