Backspeglat

Jag brukar sällan titta bakåt i min träningsdagsbok (Funbeat). Är inte särskilt road av analyser i efterhand, sammanställningar och sammanräkningar, statistik och diagram.

Men idag  gjorde jag en liten tidsresa bakåt i tiden. Ärligt talat – inte så upplytande. Dag efter dag av träning. Vecka efter vecka. År efter år. Och vad har jag fått för insatsen? Tja, inte möts jag av någon atlet om jag tittar mig i spegeln direkt. I år springer jag långsammare och kortare än jag gjort på länge. Halvtaskig återbetalning på sju års bokförd träning. Ur det perspektivet.

Men om målet inte (längre) är att bli snabbare och snabbare, om målet inte är att logga fler och fler mil, om målet inte är att få större och större biceps, utan om målet (i princip) är att träna för att träning för tränings skull ger kraft, energi och glädje? Ja, då är man helnöjd med vad dagboken bevisar: att man tränat!

Den som är mer analytiskt lagd kan förstås undra varför jag överhuvudtaget för träningsdagsbok om jag inte använder den som utvärderingsverktyg. Svar: den hjälper mig att hålla koll på två saker: att jag inte fuskar och att jag inte övertränar. Och så gillar jag att ha lite koll på vad mina träningskompisar pysslar med, samt att ge och få lite digital, social pepp då och då.

Mygelprevention
Genom att logga sånt som jag gärna ”glömmer” som till exempel stretching, blir det väldigt uppenbart om den träningsformen plötsligt lyser med sin frånvaro i tabellen.

Intensitetskontroll
Jag registerat de flesta av mina pass i enlighet med Borgskalan, som Funbeat förvandlar till färgglada tårtbitar: från intensivaste urblekt rött, till illrött, över ceriserosa till allt gulare gröna toner för sjunkande intensitet. Ser flera veckotårtor i rad ut som den till vänster så vet jag med säkerhet att det inte är latmasken som får kroppen att sluta leverera.

Hög intensitetLåg intensitet

 

 

Annonser

9 thoughts on “Backspeglat

  1. Ju äldre din träningsdagbok blir desto intressantare blir den, gissar jag. Mina gamla träningsböcker från tidigt 80-tal bläddrar jag ibland i och de vill jag inte minsta. Själv gör jag också lite andra noteringar än bara löpning vilket gör böckerna och excel-arken intressantare,

  2. Tänkvärt inlägg. Även om en del når sin topp efter femtio så låter det inte ovanligt att utvecklingen stagnerar och så småningom går bakåt och själv är jag välbekant med fenomenet att springa både kortare och långsammare (Nota bene: än för några år sen – om jag jämför med de tunga löppass jag hade i vintras så är jag nu värsta gasellen). Den obönhörliga svaga nerförsbacken går lite upp och ned, vilket är omväxlande. Man blir ju också bra på det man tränar (som du milsnabbhet för ett par år sen). Förutom att jag håller med om din klockrent formulerade träningsfilosofi i nuet, gör jag också en hypotetisk jämförelse, inte med fornstora dar, utan med den dåliga form jag idag skulle ha haft utan träning.

    Jag för träningsdagbok för att det är kul att minnas, att ha svart på vitt när jag eller någon annan undrar när var och hur. Analyserar och drar lärdomar gör jag mer sällan. Men framför allt loggar jag på mina två forum (funbeat och jogg) för att hålla kontakt med mina löparkompisar.

  3. Jag ääääälskar mina gamla träningsdagböcker. Visst är den bra för ”analys” men även för att den får mig att minnas alla härliga rundor, upplevelser, känslor och trevliga människor jag kutat tillsammans med. 🙂 Men jag är omodern och skriver för hand.:-)

  4. Suneson: Mina dagböcker finns enbart på nämnda internforum. Inser när jag läser ordet excel att jag nog borde exportera dem och spara dem på något säkrare ställe om jag ska kunna titta tillbaka om 25-30 år. Måste vara härligt att ha ett så långt löparliv i backspegeln – och ändå ha lång väg kvar.

    Jumper: Fördelen med att ha börjat träna så sent som jag är att det fornstora dagarna inte var särskilt stora, om man nu skulle bli deppig på allvar över det obönhörliga sluttande planet. Mem du har ju alldeles rätt – det är inte ett yngre, snabbare jag man ska jämföra med utan det otränade jag som skulle ha stirrat på en i badrumsspegeln om man valt tv:n framför skogstigen varje kväll.
    Men jag hoppas att jag ska få upp lite högre fart än just nu någon gång till innan jag trillar av pinn.

    Ingmarie: Omodern? Jag tycker det är retroläckert! Handskrivna dagböcker är ju mycket mer på riktigt.

  5. Jag har två år i Excel – 2007-2008 och alla pass sedan 1/2 2009 på Jogg.se. Går sällan tillbaka och analyserar träningen, händer dock ibland i samband med något blogginlägg (kommer ett sådant mot slutet av midsommarhelgen) eller att jag går tillbaka och tittar på något enstaka pass.

    För mig ger kontinuiteten i träningsdagboken motivation vilket ger kontinuitet så det är en win-win i en cirkel. Jag vet t ex att senaste månaden jag sprang mindre än 100km var oktober 2008 och det har därför blivit en minigräns jag vill överträffa varje månad.

    • Försök inte med mig Staffan, du gillar analyser! 🙂 Vilket jag är säker på bidrar till din utveckling som löpare. Du stirrar dig förstås inte blind på dagboken, men nog uppfattar jag det som om du ser tillbaka för att ta din löpning ännu ett steg framåt. Själv hattar jag än hit och än dit tämligen planlöst. Några stordåd i löparspåret åstadkommer jag definitivt inte…

      • Haha, OK då, den slags tillbakablickar gör jag nog 🙂 Har tillbringar midsommarafton i Ena-staden och förmodligen väntar ett pass på Enavallens tartanbanor om några timmar. Hoppas väcka den postmaratrötta löparkroppen till liv snart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s