Fräknar som får fötter

Vänta nu. Brukar jag ha en prick just där? Mitt på vänstervaden?

Pricken någon millimeter till höger tycker jag mig känna igen. Och den någon millimteter till vänster. Och den där alldeles strax nedanför känns också bekant. Men just den där svartbruna pricken? Med exakt de där kroppskoordinaterna?

När pricken sakta börjar spankulera över huden skingras tvivlen. Inte fräken. Fästing. Väl kamouflerad.

Att vara fräknig (nu snackar vi verkligen fräknig) har sina sidor vid den obligatoriska fästingkontrollen. Den där som är ett absolut måste när man springer i TBE-fästingarnas högborg och standardrundan innefattar forcering genom gräs som killar en på ögonbrynen.

fasting

 

Annonser

5 tankar om “Fräknar som får fötter

  1. Skrattar gott när jag först kopplar ihop texten med bilden på benet till höger. Det var ena hiskeligt fula fräknar ho har tösen, tänker jag. Den nedre motljusbilden (fotograf?) är desto finare och framkallar ingen fästingskräck hos mig som oskuldsfullt bara ser sommarlöparglädje. (Men inlägget påminner mig om att det nu i sommar redan är tre år sen jag tog min senaste spruta).

  2. Om det är något jag är rädd för, och som jag verkligen tycker är läskigt i naturen, så är det fästingar. De har, vad jag vet, ingen som helst funktion. (?)
    Tur du såg den!

  3. Suneson: Jodå, jag har vaccinerat mig, men hundra procent skyddad är man ju aldrig. Och sen har vi ju otäckingen borrelia också.
    Malin: De är verkligen rätt äckliga små djur, men numer har jag mött så många att jag börjar bli lite luttrad. Iväg till vårdcentralen med dig! 🙂
    Jumper: Fullt så stora är de inte. 🙂
    Sambon fick snällt ställa upp som fotograf. Igen. Just gräs är ngt av det jag inte gillat speciellt mycket med sommarlöpning. Förutom fästingarna är det snubbelrisken. I högt gräs är det totalt omöjligt att veta var man placerar dojjorna. Springer därför utan att lyfta på fötterna. Typ.
    Ingmarie: Hörde häromdagen att det tydligen finns någon fågel som äter fästingar, men den borde väl kunna livnära sig på andra – mindre läskiga – kryp. Eller så kanske man skulle skaffa sig ett tamt exemplar ( av fågeln, inte fästing:-)) och kuta runt med på axeln á la sjörövare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s