Nu vet jag varför hela mitt skrivbord av nödvändighet är fullt av gula, klistriga lappar eftersom det som inte står på en lapp obönhörligen glöms bort. Jag fattar varför jag omöjligt kan minnas vilket väder vi hade förra sommaren. Eller ens igår. Jag begriper varför jag aldrig kommer ihåg folks födelsedagar. Inte ens min egen.
Jag tränar för mycket. Rena döden för minnet.
Nu är det inte just det den kanadensisk forskargruppen var ute efter att bevisa. Inte direkt. De ville ta reda på om neurogenes (nybildning av hjärnceller i hippocampus) bidrar till glömska. Och jodå, tester på ”barn” (musungar) – där nervcellerna nybildas lika bananflugor – visade att den intensiva neurogenesen påverkade minnet. Ungar lär sig massor av nytt, men till priset av att de glömmer snabbt.
Men för att vara säkra på sambandet testade forskarna också att öka neurogenesen hos äldre möss genom att låta dem springa i ett hjul, eftersom man vetat sedan tidigare att fysisk aktivitet ökar neurogenesen. Och jodå de gamla motionerande mössen fick en bättre inlärningsförmåga – men de blev också lite halvsenila.
Mitt minne läcker som ett såll. Shit va jag måste vara vältränad!
blogg@bureborn 
Bättre inlärning med kortare minne. Hmm. Viss forskning vill jag se upprepad innan jag bestämmer mig för att ens försöka minnas den.
Jag är som ett barn. Lär mig snabbt men glömmer ännu fortare. 😉
Skönt att ha något att skylla på 🙂
Vältränad OCH ung! För övrigt tycker jag bloggen är väldans bra för att minnas. Trots att det är luckor där och trots att långt ifrån allt skrivs där, framkommer det ledtrådar om vad en gjorde typ fem år sedan idag.
Hahaha! Oj oj, det här förklarar en hel del. Jag som hela tiden skyllt på trebarnsmamma-hjärna… Det är TRÄNINGEN såklart! 😀
När jag var tre och ett halvt år lär jag ha kommit ihåg detaljer i ett hus som jag besökte ett år tidigare. Nu är det helt glömt, trots att jag uppenbarligen repeterat kunskapen en gång. Repetition är väl annars skälet till att man kan fördjupa sig i ett ämne utan att glömma de första grunderna. Man kommer ihåg att det heter ”mamma” fast man lär sig ordet ”problemformuleringsprivilegiet”. Det är nog också anledningen till att jag minns platser jag besökt eller människor jag mött och vad de sagt bättre än många andra. De som reser flitigt och samtalar med många människor har mer att hålla i huvudet och hinner inte som jag rekapitulera i minnet. Nu har jag svamlat nog och överlåter frågan om löpningens inverkan på minnet åt min vän jumper…
Tuta och kör!
ngt som däremot påverkar minnet är sömnbrist och/eller amning. jag har oroväckande dåligt minne just nu…!
Du har väl inte glömt bort oss?
Hoppas allt är bra med dig, och att bloggpausen är frivillig. Välkommen tillbaka när du känner för’t! 😃
Hej på er! Allt är bara fint med mig (för er som kanske undrat). Prioriterar bara om lite just nu.
Skönt det! Samma här…
Snart ett halvår utan dina underfundiga klurerier, de fattas mig, kom tillbaka! 😦
Håller verkligen med! Kram