Hej, mitokondrie!

Varför är några ynka minuters kräkintensiva intervaller lika effektiva som konventionell uthållighetsträning?

Därför att en massa fria radikaler börjar roa sig med att bryta ner kalciumkanalerna i muskelcellerna vilket leder till nybildning av mitokondrier. Och de däringa små kraftverken gör underverk för uthålligheten.

Tur jag fick ändan ur och kutade snabbt uppför kyrkbacken i går kväll. I alla fall ett första litet steg mot mer uppkastningsbetonad löpning.

Läs om varför högintensiv träning är så effektiv på SVT.se>>

5 tankar om “Hej, mitokondrie!

  1. Leve ketchupeffekten (syftande på bloggens nytändning) !

    Träningsformen, vars effekt varit empiriskt känd en tid, är synnerligen lockande för den som igår sprang och gick ett kort långpass med stor möda. Om det nu är träning man vill ha och inte naturupplevelse. Förklaringen till effekten får man tro på bäst man kan, och i intervjun i aktuellt igår bekräftade forskaren att annars nyttiga antioxidanter rent logiskt borde motverka intervallträningen. Aldrig får man vara nöjd…

    • Jag lovar. Tomatsåsen lär flyta långsammare vad det lider.

      Ett visst mått äv träning behövs ju. I alla fall för mig. Om naturupplevelsen ska kunna realiseras. Naturen är ju inte lika njutbar löpandes om man samtidigt måste släpa på en motvillig kropp. Men man behöver ju förstås inte envisas med det där springandet.

      Snart får antioxidanterna göra kolhydraterna sällskap i skamvrån.

  2. Sen ska man också veta att det (som vanligt) ”beror på”. 😉 Vi är all aolika och behöver olika saker. Ffa gäller det att verkligen verkligen köra på under de där intervallerna om man nu ska göra det och det verkar du ju göra med bravur!

    • Visst är det så. Några måste alltid vara undantagen som bekräftar reglerna. Typ. Själv lär jag knappast ha skapat en enda liten mitokondrie i kyrkbacken den här kvällen. Är ärligt talat i en riktigt kass löpform, och har långt kvar för att orka upp till den högintensiva nivån.

      Det är väl med antioxidanter som med så mycket på kostfronten skulle jag gissa: lagom är bra. Fast gärna lite mindre än lagom om man har cancer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s