Guld i mund

morgonjogg

Eller kanske snarare kristall. Stubbåkrarna gnistrade som Swarovskibutiker i morgonsolen. Precis som tårarna i mina ögonfransar. Såna tårar som kommer av kyla, inte av sorg. Och som ger intressanta prismaeffekter.

Och ljuden sen. Nattgammal is som krasar sprött när den knäcks. Fraset från frusen mossa. De egna andetagen.

Ibland har jag så ytterligt svårt att begripa varför jag inte joggar vareviga morgon. Det är ju så oerhört vackert! Framförallt när natten varit kall och målat hela världen med frost, och när solens första strålar får fritt spelrum över molnfri horisont.

Möjligen kan jag önska att jägare var mindre morgonpigga…

morgonjogg_hund

Hundskall i bakhasorna är inte fullt lika stämningsfullt som en talgoxes försiktiga vinterstrof.

Annonser

8 thoughts on “Guld i mund

  1. Jag har inte riktigt fattat hur man ska bete sig när man ser de där skyltarna. jag har ju rätt till mina gång- och löpvägar tycker jag nog… Jag har gått förbi sådana skyltar med lös hund och vägrat koppla, jag har sprungit förbi… De hundar jag sett (två stycken tror jag) har haft något galet i blicken, men hittills inte gått (sprungit – de är ofta ”stressade”) nära mig.

    • Om jag fattat rätt har man – trots skyltar – rätt att vistas i skogen. Och man gör det inte heller på egen risk. Men man får inte medvetet störa jakten. Vad nu det betyder. Jag sätter på mig reflexvästen, och svänger höger om de vildaste hundskallen kommer från vänster. Skyltarna här hos mig sitter inte heller på infartsvägarna till skogen utan mest ute på ”stora” landsvägen, så jag gissar att de mer är en signal till bilister att se upp för hundar med ngt jagande i blicken.

  2. När jag var ute i helgen, mötte jag jägare. Det låg en älgkalv 10 meter åt vänster, som de hade skjutit 20 min innan jag kom. Hoppsan…. Trodde älgjakten var klar, men tydligen hade det ytterligare ett vuxet djur och två kalvar kvar på sin kvot.

    ”- Men jag har i alla fall rosa jacka”, sa jag till jaktledaren.
    ”- Ingen fara alls!” sa han och lugnade mig (lite). Tur.. 🙂

    • Hu! Lite mer marginal vill man ju gärna ha mellan sig själv och skotten.
      Även jägare jag stött på har bestämt hävdat att det inte ska var någon fara att springa i skogen trots att jakt pågår, men… Så jag springer alltid med reflexväst. Fiffigt om man skulle bryta benet mitt ute i spenaten oxå, för man syns bra om skallgångskedjan måste ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s