Bästa julklappen: karbiddubbsknaster över frostvita klipphällar och klapperstensfält. Förbi fiskelägen i vinterdvala. Mot martallar i släpljus, brännningsbrus och havets vida horisont.
God jul!
Jullöpare
blogg@bureborn
blogg@bureborn 
Sannerligen en julklapp att avundas (men inte missunna) dig !! Var får man tag på den under mellandagsrean? Om man inte hinner åka till Ångermanland?
Jag tror nog att en biljett med skärgårdsbåt från en centralt belägen kaj i huvudstaden kan vara ett gott alternativ till Höga kusten. Om än möjligen utan frostkristaller på graniten.
(Konstigt det där hur avund tycks ha fått samma betydelse som missunsamhet. Eller så har det kanske alltid varit?)
Om avund är en av dödssynderna har ordet kanske alltid haft något av denna negativa innebörd, eller också hade katolska kyrkan en strängare syn på önskandet i sig? Något substitut för den lockande Höga kusten tycks jag dock inte skaffa mig. Därtill är jag alltför hemfallen åt en annan dödssynd.
Avund klingar onekligen negativt. Betydligt mer så i mina öron är avundsjuk. Och etter mer än avis som för mig inte innehåller någon missunnsamhet, men jag har förstått att det inte är så för alla. Med tanke på hur olika vi människor tolkar ord tänker jag ibland att det är ett under att vi ens kan kommunicera med varandra.
Karbiddubbsknaster! Hade varit ett klokt alternativ härom veckan när jag kröp på alla fyra med kamera och stativ ute vid Långhällan. Jag har ett par stroppar med sådan dubb, men har nog bara använt dem en gång. Jag står helt enkelt inte ut med ljudet. Oklokt – jag vet.
Ljudet är ju onekligen lite. Eljest. Numer förknippar jag det med frihet. Frihet att springa var jag vill, oberoende av underlag. Pilutta isgatan! Jag tycker också att mina dubbskor knastrar mjukare än mina löstagbara broddar. Men det kan säkert vara rent självbedrägeri.
Underbara jullöpare alla tre! Både visuellt och poetiskt och inlevelserikt. Filosofiskt och uppmärksamt 🙂 Löpning för själen även för en sån som jag som inte kan springa själv för tillfället.
Vad gullig du är Malin! Jag tackar den sjukt läckra omgivningen – sicken musa!