Native running

Jag har grottat ner mig i aborrars inälvor, lusläst både teblad och kaffesump, checkat av x antal järtecken och stirrat mig skelögd i en kristallkula. Jag förutspår härmed att årets stora löpartrend blir – Native running.

Begreppet native här snott från datavärlden där native computing står för något som är grundläggande, som kräver minimalt med lull-lull och tilläggskomponenter. Det är basic. Clean and simple.

Native running ska inte förväxlas med primal running: rusa runt barfota (eller i kontradiktionen barfotaskor) i skogen och drämma slägga i trädstammar. Det som i Jonas Coltings version kallas stenålderslöpning.

Native running ska inte heller sammanblandas med free running: studsa uppför väggar och rutcha utför ledstänger och uttrycka sitt jag. Med stort J.

Native running är inte free, men den är fri.  Befriad. På svenska heter det Nativlöpning. Till vardags även kallat springa.

En nativ och befriad  löpare kutar i randiga strumpor, fladdriga bermudasshorts, en reklamt-shirt i bomull med bleknat tryck. Jag tror det står ”Spola kröken”. Och tjockjoggingskor. 12 mm drop. Eller i vad sjutton som helst.  Hen springer i det hen behagar. Dock aldrig i kompressionsstrumpor.

En nativ löpare kan knappt stava till VO2-max, springer klocklös, ger blanka sjutton i om framfoten eller hälen landar i backen först, rycker på axlarna åt både träningsdagböcker, tusingar och tävlingar. Hen springer samma runda varje dag. Eller så springer hen åt andra hållet. Eller käpprätt åt skogen. En fri löpare spinger som hen vill. Basic. Rent och enkelt.

Vill du vara inne – slå dig fri! Spring!

(Och du. Den som springer nativt på riktigt skrävlar aldrig om det. Hen vet nämligen inte ens om att hen är en nativlöpare. Skrytmånsar är bara wannabees.)

spring

Annonser

24 tankar om “Native running

  1. Jag är nog väldigt oinne för jag är knappt en smula native. 😉 Klockan har jag för att (oftast) har jag en tid att passa efteråt och behöver veta hur länge jag kutat runt. Tror jag skulle få många ovänner utan den…:-)
    Däremot vet jag oftast inte hur fort/långt jag kutat och skiter fullständigt i det. Och jag hoppas jag inte upplevs som skrytig! :-O

    Men… Jag vet vad VO2 är (dock inte min egen), kan inte kuta på annat sätt än på framfoten, vill ha funktionsbra kläder, skriver gammaldags träningsdagbok ( papper + penna) för det är skoj, springer gärna intervaller och lopp om kroppen vill och gillar kuta olika rundor.
    Så jag får nog förbli omodern. 😉

  2. Ha ha, precis så! Här hemma är det en ständig kamp för att hålla löpning så fri som möjligt (jag) och så avancerad och optimiserad (Torkel) som möjligt. Jag ser varje teknik och varje pryl som ett hot mot min löparglädje och han tycker att jag är bakåtsträvande och rädd för att testa nya metoder. En del teori har han dock lyckats tuta i mig över åren och numera har jag både klocka och träningsplan men tycker att löpningen är lika rolig för det.

    • Spännande med två raka löparmotsatser i samma hushåll! Borde ju bli en fin kombo där båda lär sig av varandra, och mixen blir jättebra. Vissa mål t.ex. – som ett visst grönt band – skulle jag tro blir enklare att klara med lite träningsplanering.
      Rätt fascinerande hur olika vi löpare är. Vissa älskar prylar och statistik, andra tycker att det förtar allt det roliga. Men alla gillar att springa!

  3. Roligt skrivet! Googlade på native running och upp kom en country duo, Native Run från Nashville (bra!), och bilder på springande indianer. Men inget om dina nativa löpare i Bermuda shorts och med reklamtröjor i bomull. Så du verkar har skapat ett nytt ord på ett gammalt fenomen. Själv är jag mer en naiv än en nativ löpare, gillar bra utrustning men ratar kompressionsstrumporna.
    Keep on running!

    • Tack! Jag googlade också, innan jag ”paxade” ordet, eftersom jag faktiskt var rätt säker på att begreppet fanns. Det finns ju mycket annat som påstås vara naturligt, oförvanskat, enkelt osv som bär prefixet native. Men tydligen inte löpning. Förrän nu.
      Vissa hävdar att de springer ”naket”, vilket tycks innebära ungefär detsamma som nativt och alltså inte spritt språngande naket. Men såna löpare är MYCKET medvetna om att de springer just naket. Typiska wannabees. 🙂

  4. Ha ha, jag googlade även jag och förutom sunesons iakttagelser noterade jag hur någon efterlyste en ”native running app”.

    Tyckte först att att jag är lite smått nativ vad klädseln beträffar, men mätning av tid och kilometer är ett glädjeämne när jag springer… liksom reggningen i träningsdagboken efteråt. En person i min omedelbara närhet verkar dock i huvudsak uppfylla kriterierna.

    • Jo, nog ligger du snubblande nära i vissa avseenden. Men si kilometertider går icke an. Av det jag känner om A, så har vi nog faktiskt hittat en tvättäkta nativlöpare. Hon borde skriva en löparbok baserad på sin filosofi! Fast å andra sidan: så fort hon gör det är hon inte fullt lika tvättäkta längre.

      • Någon som frågar sig om det finns olika sorters löpare kan aldrig diskvalificera sig. Jag utnämner härmed ”joggerskan” till nativlöpningens stilikon! Hade den här bloggen tillhört trendsättarna skulle jag ha uppmanat dig att be henne fixa hemligt telefonnummer: all världens löpartidningar skulle naturligtvis vilja ha första intervjun med löpningens Garbo. Men eftersom bloggen för en tynande tillvara i bloggosfärens utmarker (dock med de allra bästa läsarna!) så kan hon simma lugnt.

  5. Hela konceptet för att verkligen bli trendikon inom detta verkar lite svårt att uppnå. För om man väl blivit trendig är man ju inte så nativ längre 🙊 Eller kanske finns det de som är ovetandes trendiga och kan smygdokumenteras av oss wannabes?! För med både kompressionsstrumpor som favoriter och löparkjol i garderoben så blir jag nog aldrig mer än en wannabe jag heller 😂

    • Ajaj, löparkjol. Hopplöst fall. 😉 Fördelen med att själv skapa en trend: man kan sätta upp vilka onåbara kriterier som helst. 🙂
      Jag tror att det finns såna där ovetandes trendiga. Antagligen övervintrade 1980-tals-joggare som aldrig slutat springa, och heller aldrig kommer att sluta när detta årtiondes löbarboom avklingar. För det lär den ju göra.
      Tänker jag efter ett varv till så kanske själva trenden egentligen är att vi alla kommer att vara nativ-wannabees?

  6. I bemärkelsen, strunta i tempo och spring vart du vill, där är jag nog Native.
    Men däremot kör jag ju tusingar ibland och även med i en och annan tävling (även om det inte är särskilt ofta, något utav det). Balans är nog bra. Tror jag… 😀

    Kram M

  7. Ping: 220 vs 405 | blogg@bureborn

  8. Haha! Underbart! Back to basic, precis så var jag för 10 år sedan när jag rotade längst ned i garderoben och hittade … min mans urtvättade t-shirt och tog gympadojorna som jag haft sedan 15-årsåldern. Ärligt talat … det är inte särskilt bekväm löpning.

    • Jag gjorde ungefär detsamma när jag började springa, och kan bara hålla med: det är betydligt bekvämare med funktionsmaterial. Men trots en första tid präglad av fuktblöt bomull tycks man ha blivit löparfrälst. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s