Titta! Jag har fått en ny träningsklocka! (Not so native.)
Tänker därför göra en oerhört orättvis jämförelse: min splitternya Garmin 220 mot min snart tio år gamla Garmin 405.
Armbandet på 220 saknar bling-bling. Silvertejp alltså. Som 405:an prytts av de senast två åren, och som jag tycker gett klockan en personlig charm. Eller inte… Armbandet är betydligt smidigare på 220, så nu sitter klockan faktiskt fast istället för att hasa ner och skava mot handloven. Trevligt!
Boetten är lika stor på 220 som på 405. Använda sportklockan till vardags? En icke-fråga för oss med sylfidsmala handleder. Det funkar aldrig!
220 hittar ibland satelliterna innan jag ens klivit ut genom dörren! Med 405:an spankulerade jag runt på gräsmattan i halva evigheter, och viftade löjligt med handen i skyn i – förstås – lönlösa försök påskynda processen.
Nyladdad pallade 405:an mot slutet ungefär två träningspass innan skärmen slocknade. Även med energislukande gps påslagen tickar 220:an på pass efter pass. 405 funkade förstås bättre när den var helt ny, men jag gissar att batterikapaciteten förbättrats. Tio år är ju tio år.
220 har fem klassiska tryckknappar, 405 har två knappar och en tryckkänslig boettring. Den där boettringen glömde jag ofta att låsa och klockan bjöd ständigt på nya överraskande inställningar under passet. 220 är urenkel att hantera.
220 fick mig så när att studsa ner i ett dike under premiärpasset. Jag hade ingen aning om att klockan behagar vibrera varnande efter varje kilometer. Höll på att skrämma skiten ur mig, men kan säkert visa sig fiffigt. Om jag behagar börja intervallpassa igen. Vilket 220 enligt instruktionsboken ska klara. Otestat ännu.
Jag slog rekord och fick rosetter! Massor av rekord och massor av rosetter. Längsta passet, snabbaste kilometertiden, snabbaste 10 K osv. 220 håller koll på mina personliga rekord och piper glatt om något slagits. Peppande på något gulligt vis.
Pulsband? Jo, det finns på båda. Om det funkar bättre eller sämre nu? Vet icke. Jag har inte sprungit med pulsband på flera år.
Överföra träningsdata till Garmin connect för analys av träningen? Jo, det går förstås. Hur det funkar? Vet icke. Jag har tappat intresset för att närmare analysera min löpträning. Tid, sträcka och tempo. Det är vad jag vill veta. Det finns träningsklockor som beräknar syreupptagning, mäter markkontakt och kadens, erbjuder barometrisk höjdmätning, navigerar och övervakar sömn. Men jag är en sån där medelmotionär.
220 räcker fint!
blogg@bureborn 
Hehe, behöver också uppgradera min 405a. Nån gång när jag börjar träna på riktigt igen… Då är nog detta ett bra tips för en såsande skogsråtta som mig. Om jag minns det 🙂
Är riktigt nöjd med julklappen! För det var just en sån. Hade jag fått välja alldeles själv hade jag kanske fallit för mer avancerade klockors locktoner, och sen varit irriterad över att aldrig få till inställningarna. Den här är verkligen superenkel att hantera!
Svårt att bedöma hur orättvis jämförelsen är. Men jag nickar glatt igenkännande åt den allt klenare batteritiden och svårigheten för 405:an att detektera satelliter. Ett tag har jag faktiskt inbillat mig att de flesta av kommunikatörerna redan trillat ned eller att de reserverats för nåt militärt ändamål. Silvertejpen försvann för ett år sedan då jag investerade i ett nytt armband. Bytet höll på att gå åt pipsvängen då jag lossade på fel skruvar, men jag lyckades till slut få ordning på (under)verket. Pulsbandet ligger i en låda sedan det började ta sig före att registrera okontrollerade hjärtrusningar. Faktiskt känns det som om klockan och dess ägare numera lever i någon sorts vänskapligt partnerskap. Vi får stötta varandra så gått det går ända tills någon av oss faller ifrån.
Skulle tro att en ny 405:a (som jag tror heter 410) har fått en betydligt kvickare mottagare av satellitsignaler. Så rätt orättvist är det ju att en gammal trotjänare ges på nöten. Även jag hade antagligen kutat runt med 405:an ett bra tag till (hade just bytt till ny, fräsch silvertejp) men min teknikglada sambo tyckte att jag behövde en uppgradering, Snällt!
Jaså, det är tydligen inte bara min ”TIME X Ironman”, köpt på Lidingömässan för några hundralappar, som tar tid på sig för att hitta satelliter, utan även klockor i högre divisioner. Fast jag har inte bråttom och gör gärna lite knäböjningar innan jag springer. Dessutom använder jag den bara när jag ska mäta sträckan i okänd terräng. Annars springer jag hellre med min gamla jordbundna klocka (Har jag sagt hur många mellantider den lagrar? Jasså, jaha).
Ett par tusen? 🙂
Inte alls dumt tänkt: att se väntan som ett ypperligt tillfälle att mjuka upp kroppen. Så förutseende är inte undertecknad.
Har din Ironman samma egenhet som 405:an: har absolut svårast att hitta satelliterna när det regnar eller blåser? Eller så är det bara den pyskologiska effekten.
I bruksanvisningen står nåt om att vädret påverkar mottagligheten men jag har aldrig tänkt på det. Det händer nån gång att klockan får fnatt och mäter helt bort i tok, oklart varför, så jag kollar alltid en känd sträcka i början. Om man springer i bomull ska man ha enkel klocka. 🙂
Phju! Blir matt i pälsen av all teknik. TomTom kanske inte är den coolaste men detn är sjukt enkel att begripa. 🙂 och funkar även på sylfidsmala handleder. 🙂
Handledsmässigt var det alltså en Tomtom jag skulle ha haft. Inte för att jag i ärlighetens namn tror att jag skulle använda någon träningsklocka alls till vardags. Jag tycker det känns helskumt att ha klocka numer.
Bra val! En enkel klocka som mäter det allra nödvändigaste och samtidigt kan göra så mycket mer, om man vill! Att den hittar satelit fortare än man hinner knyta skorna uppskattas ju inte minst så här års (-18 grader imorse…, dock ingen löpning idag). Jag använder relativt ofta min Garmin 620 som vanligt klocka de dagar jag tänkt springa, t ex på lunchen på jobbet och jag har också ”sylfidsmala” handleder men jag tror faktiskt boetten på 220 är större än på 620, trots att skärmstorleken är densamma.
Sambons val = julklapp. Jag hade antagligen valt en hopplöst överavancerad modell och sen svurit som en borstbindare varje gång jag fått klockan att mäta höjmeter istället för kilometer och kandens istället för tempo. Han känner mig, sambon. 🙂
Har också 220:an. Och Ja, räcker gott!
Gillar också rosetterna och ”peppningarna”.. Fast de är nog mest nu i början va? Hehe! 😀
Visst är det sött! Igår pep den hurtigt om min snabbast fem-kilometers-tid. Alltid nåt när löpningen för övrigt känns lite seg och omotiverad. 🙂