#2 – EDM

EDM står för electronic dance music och är ett av vårens så kallade limited edition pass på F&S. Perfekt för en testflygning á la nyårslöfte.

Jag är den där tjejen/tanten som så fort musiken på festen drar igång studsar upp på dansgolvet, och vägrar kliva av innan musiken tystnar. Jag borde partaja sminklös i funktionskläder för jag svettas som en gris. Jag älskar helt enkelt att dansa!

Så man kan ju undra lite över varför jag aldrig tidigare testat ett danspass…

edm

Analys

… kanske för att jag älskar att dansa! När jag själv får bestämma koreografin. Dans EDM ska enligt passbeskrivningen vara koreografiskt enkel. Enkel är ett relativt begrepp. Jag går åt höger när andra går åt vänster, viftar med armarna på fel ställen, trasslar in mig i mina egna fötter och kan absolut ut inte skaka rumpa. Ledaren sätter hela sin kropp i vibrato, jag känner mig som en stelopererad robot i jämförelse. En stelopererad robot i gips.

Den stelopererade roboten är dessutom alldeles för självmedveten, vilket förtar något av den utlovade klubbkänslan på träningsgolvet. När man fokuserar maximalt på att göra rätt har man liksom svårt att fyllas av musik och släppa loss.

Det där med klubbkänsla förexten. Liiiite svårt att skapa i en träningshall upplyst likt en operationssal. Trots att ledaren gör sitt bästa iklädd rapparkeps, orangeröda handledsvärmare och haremsbrallor. Mina löpartajts med tillika löpart-shirt känns aningen malplacé.

Hiss eller diss?

Fniss.

Är inte säker på att danspass är min grej. Jag har svårt att slappna av och ösa, vilket nog krävs för att: ett, jag ska tycka att passet är riktigt roligt och inte bara skrattretande, två, jag ska få någon ordentlig träningseffekt = bli svettig och andfådd. Men till skillnad mot frukostplaceringen tänker jag inte döma ut träningsformen på första försöket.  Glider nog in i salen minst en gång till – i löpartajts – och försöker ta ledaren på orden:  if you can´t make it, fake it!

Annonser

14 thoughts on “#2 – EDM

  1. Nä, för fasen! Dansar gör man på klubb! Inte i en operationssalsbelyst träningshall. Där man dessutom ska följa ett mönster som någon annan bestämt…

    Så… Diss från Benet.

    Go wild and crazy. Go natural. Go clubbing! I’d love to come with! 🙂

    • Cool klubb i dina hoods? Där man kan skaka loss som +40 utan att känna sig som en morsa på stan? I så fall kommer jag direkt och bjuder upp! Mer clubbing åt folket!
      (Numer är enda chansen till dans i min omgivning 40-årsfester där någon i bästa fall hittat ett par gamla högtalare i garaget och kopplat in spotify på mobilen. Men ändå klart bättre än operationssalen!)

  2. Hihi, jag känner igen mig! Dans är roligast när det är ”fritt”. Men det finns ju roliga danspass också, och man vänjer sig ju! Även om jag fortfarande känner mig rätt robotaktig på många av dem. Minskar dock när man struntar i självmedvetenheten 😜

    • Ska verkligen försöka förtränga hur fånig och fel jag känner mig nästa gång – för minst en gång till ska det bli – och låta musiken ta över. Kanske också välja ett annat pass än EDM med mindre vibrerande ledare. 🙂

  3. Dans är säkert en ypperlig träningsform, men det du beskriver låter mer som övningarna man gjorde på kaserngården en gång i tiden. Fast skaka rumpa fick vi aldrig pröva. Där har man nog gått miste om något 🙂

    • Jag såg garanterat ut som en soldat. Övriga mer som superdansare från Flashdance. Tror absolut att det vore av godo om exercisövningarna kompletterades med lite rumpskak, allra helst twerk. 🙂

  4. Den enda träning till musik som jag kan erinra mig är väl uppvärmningen före Lidingölopp och liknande. Till att skaka loss i något som ska föreställa fri dans får du mig aldrig utan mycket ironiskt överspel, så som i midsommarens ”Honki tonk” där man i tur och ordning skakar alla kroppsdelar med rumpan som final. Hellre då ordnade turer till fiolmusik även om det var decennier sedan jag (utan att lyckas) försökte få stil på polskorna. I synnerhet den yngre snitsarens pardansfobi är annars väl dokumenterad (Avstår dock från att länka denna gång).

    • Ironiskt övrspel skulle passa utmärkt i operationsalen på F&S!
      Även jag lider av pardansfobi, vilket jag tror beror på tre saker: jag har svårt att låta mig styras, jag är kort = hamnar ofta i otrevlig närhet av danspartners armhålor, minnen av ungdomens panelhönepanik.
      Men just polskor, och bugg, kan jag känna en viss lockelse inför.

    • Min oförmåga till koordination till trots så föredrar jag faktiskt step framför dans. Step känns mer som träning, mindre som dans. Lite kolsyrerök och stroboskop skulle kanske släppa på spärrarna? 🙂

  5. jag gick superofta på ”Shabam” innan. Älskade det trots att jag inte ”kan” dansa. ”Come as you are, leave as a star!” Jag tror roboten kommer försvinna inom 3 pass. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s