Veckans testpatrullerande: mellanmål i form av chiapudding. Megatrendigt. 2014. Vissa halkar ju omkring lite på efterkälken.
Chia är de där mirakulöst nyttiga fröna som Christopher McDougall boostade i boken Born to run. Löpande Tarahumara-indianers raketbränsle. Jag är inte skeptisk till fröna som sådana. De innehåller massor av bra prylar: som omega 3-fetter, kalcium, fibrer och protein. Men ärligt. Jag har lite svårt för att vissa livsmedel tillskrivs epitetet super och påstås vara veritabla näringsbomber som ger hälsomässig frälsning. Arma små frön har mycket att leva upp till!
Ger dem en chans (utöver att de alltsomoftast får åka ner i min morgonsmoothie) – som hipp pudding.
Jag utgick från Risentas recept. Blandade:
1,5 matskedar chiafrön
1 dl sojamjölk
Lite vaniljpulver
Analys
Chiapudding ser smaskigt ut på snygga matfoton. Inte lika läckert i en praktisk plastburk för medtag till jobbet. Vaniljpulver ger nästan ingen smak (i alla fall inte den sorts vaniljpulver jag har). Kanel blir betydligt bättre. Utan smaksättning smakar puddingen – nada. Noll och intet. Konsistensen är krämig och len, om man vill vara positiv. Men kan lika gärna beskrivas som hal, slipprig och geléaktig. Slinker ner i halsen likt ostron. Eller slem. Bär eller frukt är ett måste! Bäst blir det med något som ger lite stuns och syra, som passionsfrukt blandad med kiwi. Tycker jag.
Hiss eller diss?
Diss. Som kulinarisk upplevelse. Hiss. Som mättande variation till mina andra mellanmål, som ofta består av kvarg med bär och nötter.
(Helt hooked på chia? Vräk inte i dig frön. Rekommenderat intag: max 15 gram /dag. En matsked ungefär. Mer kan ge stopp i maggen.)
blogg@bureborn 
Ett tag funderade jag på att min blogg taglinen ”garanterat fri från chiapudding” bara för att det är så himla trendigt. Däremot har jag inte provat ännu. Vi köpte in en påse för jag tänkte att det skulle kunna vara ett bra alternativ till den där hemska gröten men sen insåg jag att det bara skulle bli 150 kcal / portion så det gick bort. Torkel blandar ned den i min frukostyoghurt ibland när jag inte ser.
Hade varit ett träffande statement! Men bevisar kanske bara att du är ännu mer ”inne”, och har fattat att chiapudding är så ”ute”. 🙂
Torkel är inne på rätt spår: chiafrön gör sig bättre som tillägg i något än som huvudnumret.
Har du alltid haft en så där snygg header förresten? Ibland tänker jag att jag borde engagera mig mer i designen men det är ju så tråkigt.
Kul att du gillar den! Jag fixade den när jag bytte tema på bloggen för ett par år sedan. Till skillnad från dig (din blogg är fin som den är!) tycker jag det är rätt kul att pilla med sånt.
Förhåller mig försiktigt neutral. Jag har inga problem med konstiga konsistenser och mat som liknar vad grodorna lämnar från sig i dammar och diken på vårkanten, så jag kanske borde ge fröna en chans. Raketbränsle är precis vad jag behöver just nu. Får väl kolla i frösortimentet på ICA.
Grodrom = klockren beskrivning! Att jag inte kom på det.
Enligt icke alls säkra källor ska chiafrön vara ”the running food”. Fast indianerna lär tydligen inte ha fattat storheten med pudding utan blandar istället fröna till en slinkig drink med vatten, citronsaft och honung.
Då är vi två som är på efterkälken. Eller rättare sagt, jag åt det för läääängesedan innan det blev trend. Sen ”glömde” jag det när det blev trendigt. Nu är det otrendigt och då är jag på igen. kalla mig gärna motvallskärring. 😉 Jag brukar lägga en tesked med chia i blöt på kvällen tillsammans med gojibär och nötter. Sen gör jag min vanliga gröt + bär och häller på. Blir superbra! 🙂
Ditt chiarecept låter klart godare än chiapuddingen! Vad består den där vanliga gröten av? Jag börjar liksom ledsna lite på min gängse frukost.
Jag har en påse i skafferiet och tar en tesked frön i havregrynsgröten ibland tillsammans med pumpakärnor, bär eller banan. Kanske ett tärnat äpple ibland. Kruxet med näringen i fröna är väl att de måste tuggas för att man ska komma åt det annars glider de bara rakt genom kroppen precis som linfrön …. Låter det rimligt? Jag tror det. Läste det någonstans i en artikel med rubriken om att trendmaten lurar oss.
Om jag fattat rätt har du helt rätt i att fröna måste tuggas om vi ska kunna tillgodogöra oss nyttigheterna. Och med tanke på hur lätt puddingen slinker ner blir det nog inte mycket söndertuggat där inte. Men fibrerna gör förstås nytta i tarmen, otuggade eller ej.
Ha ha! Ordets makt är stor när det kommer till beskrivning av mat, och då i synnerhet dess konsistens. Vill man kan man beskriva det mesta jag med glädje stoppar immig, gröt, omelett, tårta, pastasås, rabarberkräm… , som slemmigt.
Som du gissar är jag dock inte bara chiaoskuld utan än mer chiapuddingoskuld och har följaktligen inget att säga i ämnet. Pudding förresten? Som jag läser på nätet ska det tydligen inte in i ugn utan bara stå och svälla ihop till lämplig konsistens ungefär som chokladpudding, som ju är gott…
Instämmer annars i din skepticism mot enskild supermat.
(…stoppar i mig… )
Tro mig, rabarberkräm – och chokladpudding – har en fast och tuggvänlig konsistens jämfört med chiapudding. Det mest slinkiga jag ätit. Testa! Om inte annat ger det en nya erfarenhet för munhålan. 🙂
Så det är risk för stopp i magen som är den begränsande faktorn för intaget? Alltid undrat om det är nåt ämne i dem man inte bör överdosera… Aldrig varit något stort fan av puddingen, men hittade en variant där man först mosar ihop hallon och kokosflingor, sedan har i fröna och så späder med kokosmjölk. Om man sedan pimpar med hackade nötter blir det rätt ok…
Rekommendationen är bestämd av EU. På vilka grunder är lite oklart, men chiafrön tycks i alla fall inte innehålla något riskabelt i klass med linfrö som ju innehåller vätecyanidproducerande glykosider. Kanske är det bara försiktighetsprincipen eftersom chia är en sån där nymodighet kallad ”novel food”? Förstoppningsrisken borde rent logiskt gälla för torra chiafrön som ju suger upp mängder av vätska. Har man mättat dem i en pudding är fröna ju redan ”otörstiga” när de hamnar i magen.
Hopmosning innan puddingfiering låter onekligen som ett godare alternativ. Ska testa!