Jag gillar att gå på spinning då och då. Att svettas floder och blåsa ut systemet med ett gäng riktigt tuffa intervaller. Men eftersom jag inte är någon frekvent spinnare har jag tyckt mig klara mig bra med ett par uttjänta joggingskor. Det har känts onödigt prylgalet att investera i ett par cykelskor. Men är man testpilot så är man. Numer äger jag därför ett par cykelskor av märket Scott. Och jag har testat dem i spinningsalen.
Analys
Tittade ner på mina fötter, och fick en omedelbar association till mörka krafter. I vår soffa sitter en mjukisversion av samma sithlord.
Varsågod, rösta gärna!
The Force eller ej. Nog fasen ger cykelskor en helt annan power. När man väl kommit på två saker: hur man klickar fast dem i pedalerna och hur man både trycker och drar. Det senare tog mig ungefär halva passet, men sen; kraften var med mig!
Hiss eller diss
Hiss. Joggingskorna med de betonghårda sulorna degraderas härmed till målahusetfaluröttpjucks.
blogg@bureborn 
Vad kul!!! För mig är spinning/cykelskor ett måste! Får ont i fötterna av vanliga skor + att det blir oerhört ensidiga benrörelser utan ”rundtrampet”.
Hade jag insett att skillnaden var så stor hade jag investerat i ett par cykelskor för länge redan. Men jag har slagit dövörat till varje gång mer erfarna spinnare snackat skolval. Envis gammal hund. 🙂
Eller så kan du se det som så att det är ju härligt att dels kunna ändra sig och dels hitta nya grejer mest varje dag! 🙂
Ser likheten mellan cykelskorna och herr Vaders bistra uppsyn. En rättvis jämförelse med mjukisvarianten hade möjligen krävt tre helfigurer, men jag inser svårigheten att leverera selfisar handstående.
Ja må vara smidig som en rysk gymnast (inte) med vid handstående selfies går gränsen. 🙂
Spinningskor !? Skojaru !?
… Tänker jag först men inser snart det logiska i att fler muskelgrupper aktiveras och att man både trycker och drar, allt för effektivarare cykling och allsidigare spinning. Funderar dock på om det också påverkar konditionsträningen, som jag gissar att de flesta spinner för. Eller översatt till löpning: får man upp flåset bättre med ett effektivt löpsteg. En backe borde räcka för de flesta klumpedunsar. Å andra sidan är det svårt att träna syreupptagningen med tåhävningar, men lättare med så kallade burpees där hela kroppen är med. De få gånger jag alternativtränat med vanlig landsvägscykling har jag haft svårt att få upp pulsen ens under maxtramp i uppförsbackar, medan fem kortbackar löpning gör mig helt slut. Ja, jag blir nog tvungen att uppsöka ett gym för att undersöka hemligheten.
Har inte analyserat mitt spinnande tillräckligt ingående för att kunna säga om de nya skorna ger högre puls på grund av att fler muskelgrupper involveras, eller om det effektivare trampet ger lägre träningseffekt vid samma motstånd inställt på cykeln. Oftast går jag på så kallade pulsspinningpass där man hela tiden kan följa sin puls på displayer på väggen. Eftersom jag vill upp i en viss puls ser jag till att hamna där på endera sättet. Har dock noterat att min maxpuls tycks vara lägre vid cykling än vid löpning, och lägre vid löpning jämfört med längdskidåkning.
Effektivare teknik kräver förstås högre tempo för samma puls, vilket borde göra träningen roligare. Och skidåkning (för den som kan åka med hela kroppen) borde mycket riktigt vara en pålitlig pulshöjare. Kanske allra säkrast på ovallade träskidor i en slakmota i klabbföre.
Bara tanken på trälaggen under nämnda förhållanden ger mig hjärtrusningar. Huga!
Hahaha! Älskar parallellen med mörka sidan. Helt klart likt! 😉
Grattis till dojorna. Jag är en gammal envis hund ett tag till. Men vem vet. En dag….. 😛
Genom att agera gammal hund har du ju en glad överraskning kvar att cacha in – smart drag! 🙂