Handen på hjärtat. Vilar du? Vilar du tillräckligt mycket?
Själv hyser jag vissa mina tvivel om min egen återhämtning. Jag är inte helt säker på att jag har rätt balans mellan träning och vila, om målet är att nå optimalt resultat och optimal återbetalning på alla pass.
Häromdagen till exempel. Då körde jag ett puls-spin-intervallpass efter en vilodag, vilket är sällsynt. Oftast hamnar spinpassen mitt i veckans träningssvärm. A:s spinintervallpass är grymt intensiva, men jag brukar ha svårt att få upp pulsen första delen av passet. Så icke denna gång. Pulsen hoppade glatt upp i 90 % av max, och jag lyckades kräma ut allt i varje intervall.
Att man vissa dagar har svårare att få upp pulsen kan bero på en massa saker: som att man ätit för lite, sovit för dåligt eller håller på att bli sjuk – eller att man tränat för hårt. Tänker jag efter så har jag nog noterat det här förut också; att kvalitetsträningen ger mer om jag tagit det totalpiano dagen innan.
Så varför gör jag inte alltid det då?
För att jag vekligen gillar att träna! Och det man gillar att göra vill man ju göra. Jämt och ständigt. Då har i alla fall jag lätt för att blunda för faktum: att träningseffekten antagligen skulle bli större om jag vågade vila lite mer. Jag slår dövörat till inför förnuftets röst och lyssnar på lusten. Lust är en dödssynd. Leder detta till fördärvet?
(Japp. Den som har gott bloggminne har rätt. Jag har använt ”citatet” – och bilden – förr.)
blogg@bureborn 
Vila är min svagaste gren. Men sen är ju ”vila” relativt. Och det beror på. jag får ont i kroppen om jag inte gör något ”träningsaktig” en dag. Men då kan det där ”träningsaktiga” vara yoga, simma, vattenlöpning t.ex. Inget jobbigt för mig. Men helt klart stämmer din teori. Om jag känner så där drar jag ner radikalt så vänder det direkt! Alt om jag börjar sova dåligt. Elle r nte har lust. Då måste man lyssna på varningssignalerna. 🙂
Nej, Ingmarie och vila är inte direkt två ord jag tänker i samma mening. 🙂 Men visst är det som du säger, vad som är vila är högst individuellt, och alla behöver inte ligga på soffan och killa en katt under hakan. Men generellt tror faktiskt jag att många av oss som älskar träning egentligen vilar för lite. Om målet är att få bästa effekten. Men det behöver ju inte alls vara målet.
Om ”vilodag” betyder att man ska fixa 100 andra grejer så vet i sjuttsingen om det blir så mycket vila..jag tror ”problemet” i vår tid många gånger är att hela livet snurrar på för fort. Och att vi mer eller mindre alltid är uppkopplade och tillgängliga. Vi borde införa ”siestadag” eller i alla fall siestatimme. 🙂 (Jag är världsbäst på powernaps!)
För lite, gissar jag. Det är svårt att hinna vila tillräckligt när man jobbar heltid – det är ju vanligt att många sover för lite till exempel.
Du har en viktig poäng där: att resten av livet också spelar in. Jag försöker vara klok och dra ner på den intensivaste träningen när jag har extra körigt på jobbet. Med betoning på försöker….
Så länge du gör det av lust och inte av ortorektiskt tvång så tänker jag att du glatt kan träna på, även om det inte skulle vara optimalt för effekten (som för den icke tävlande inte borde vara första prioritet). Och om du då och då toppar med lite superkompenserande vila, kan lyckan bli fullständig.
Själv har jag det omvända problemet. Vila är visserligen extra viktigt för äldre tränande men numera händer det allt oftare att jag tar två eller tre vilodagar i rad där jag tidigare konsekvent tog en (med träning varannan dag). Träningslusten är obefintlig och dagens tänkta löpning blev aldrig av…
Det där kan jag faktisk stå och fundera på ibland: vill jag träna eller känner jag att jag måste? Ortorexi är en lurig sak. Men jag tänker också att eftersom jag ställer mig själv frågan, så är jag inte i direkt farozon.
Den där bristen på träningslust känns olustig. Kanske vaknar motivationen när tartanbanorna tinar fram? Eller när grönskan kommer och skogsrundan kan bli en botanisk ordlek. Jag hoppas det! Att föreslå att du testar någon annan träningsform är kanske att gå för långt? Typ spinning. 🙂
Ping: 10 000 timmar | blogg@bureborn
2012 fick jag för mig att löpträna varje dag under en månad. Jag har nog aldrig känt ett större dagligt löpbehov som just under den här perioden. På liknande sätt har perioder av inaktivitet skapat ett ofattbart inaktivitetsbehov. Hjärnan är en märklig anordning.
Endorfinberoende? Vanans makt? De små grå lär man aldrig begripa sig på.