Ni har garanterat hört ”sanningen”: att det krävs 10 000 timmar för att bli riktigt jäkla bra på något (vi bortser från om detta är en myt eller inte.) Och ni har antagligen inte heller missat det där om att man blir bra på det man tränar. En löpare ska springa. En cyklist ska cykla. En ballerina dansa.
En träningsvecka från mitt liv:
Måndag: F&S Spinning, pulsintervall
Tisdag: Cirkelfys på brandstationen
Onsdag: Vila
Torsdag: Stakmaskin på gymet följt av ett F&S intensivgympapass
Fredag: Backintervaller på löpband
Lördag: Längdskidor
Söndag: Terränglöpning
Jag hyser en del tvivel om mitt träningsupplägg. Jag är inte helt säker på att det leder till optimalt resultat om man vill vara, ja typ löpare. Men. Jag slår dövörat till inför förnuftets röst och lyssnar på lusten. Lust är en dödssynd. Leder detta till fördärvet? (om nu inte obalans på återhämtningskontot fäller avgörandet i fördärvsfrågan.)
blogg@bureborn 
Du blir bra på att vara bra på det mesta. Och det är fan inte fy skam! 🙂
Heja Burebornskan!!!
Journalisten Magda Gad skrev förresten ett fantastiskt inlägg på FB om det där att man blir bra på det man gör, eller kanske mer rätt: för att bli bra på något så måste man verkligen göra det man vill bli bra på…!
Du kanske läst det redan, men jag postar ändå länken då jag tyckte att det var klockrent: https://www.facebook.com/magda.gad.71/posts/10156532718315504
Heja mig! En multifunktionell motionär!
Tack för länken – det där hade jag missat. Och nog har hon rätt, det är hart när omöjligt att bli bra på något om man inte gör just det. Försöker varje dag förklarar just det för dottern som kastar noterna över pianot när Blinka lilla inte sitter som den ska.
Det gäller bara att bestämma sig för vad man vill bli bra på. Och välja. Jag gissar att dottern kommer att välja bort konsertpianist… 🙂
Fast vad är det du vill bli bra på? Och vill du ens bli bra på något? Om du bara tränar för att det är roligt och för att må bra så är det ju ett utmärkt upplägg!
Haken är väl att jag längst inne i min själ ändå gärna vill identifiera mig som löpare. Men springer gör jag inte mycket som synes. Som rolighetsträning är det dock superbra!
En till löpare som gör massa andra ”hyss”.
*räcker upp handen*
Men tänker som du. Jag tränar varierat, för att det är ett bra sätt att förebygga skador OCH att det är roligt! Elitlöpare kan vi bli ett annat liv… 😉
Ja, det lär väl vara lönlöst att drömma om Finnkampen i detta livet. 🙂
Av erfarenhet skriver jag gärna under på den (ganska självklara) nyanseringen i den länkade artikeln i SvD. Från tidig barndom till vuxen ålder ägnade jag nog mer tid åt höjdhoppsträning än de flesta konkurrenter utan att nå mer än god Stockholmsklass, medan andra nått den absoluta toppen efter ett eller ett par års specialisering. Fast då har de naturligtvis inte varit stillasittande dessförinnan. Världsmästaren Donald Thomas (länk nedan) hade exempelvis spelat basket och unga kvinnliga stavhopparstjärnor kommer oftast från gymnastiken… , vilket ger anledning att nyansera även sanningen ”att man bli bra på det man tränar”. Den som ägnar livet åt att envist hoppa över en höjdhoppsribba blir en sämre höjdhoppare än den som tränar allsidigt (men med inriktning på höjdhopp). Hur denna sanning om ”den breda basens betydelse” för en hög topp, ska tillämpas på exempelvis fiolspel är mindre tydligt, men den som ägnat livet åt annan musik lär sig naturligtvis lättare än den som likt mig börjat från noll vid trettiofem års ålder. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Donald_Thomas
Hur ska nu detta självupptagna resonemang appliceras på dig?
Som allsidig träning för allmänt välbefinnande duger ditt veckoprogram säkert bättre än än de flestas och kanske lika bra för löpning som månget program med bara envist springande (även om det naturligtvis är långt ifrån är optimalt för att nå din löpartopp) och eftersom du inte tycks ha annat mål än att kunna njuta av löpningen så har jag gott hopp. När våren kommer gissar jag att din vecka kommer att se annorlunda ut och när du studsar fram i skogen kommer du säkert att ha nytta även av dina pass i stakmaskinen…
Några garantier för att man verkligen blir bra på något bara för att man tränar på det lär det ju – tyvärr- inte finnas. Men bättre än innan borde man ju bli i alla fall. Och tränar man inte alls på något så kan man nog släppa förhoppningarna helt. Fast vem vet: man kanske har en extrem medfödd talang för något som man ännu inte testat? Jag skulle gärna vilja hitta min dolda saxofontalang.
Träningsplanen – eller snarare bristen på plan – är onekligen bra för välbefinnande och träningsglädje. Och även jag hyser ett hopp om att en allmäntränad kropp kommer att visa sig vara av godo när löparlängtan växer framåt vårkanten.
Utan lusten blir det till slut ingenting så lusta på!!!
True! Jag förlustade mig senast idag med ett pass i längdspåret.
Du blir ju bra på att ha roligt när du tränar iallafall, och det är ju inte fy skam!
Att ha roligt tränar jag verkligen järnet på! Och jag har säkert samlat på mig mina 10 000 timmar i den grenen. 🙂
Därför du är så bra på det såklart! 🙂