Jag avpolletterade ju alldeles nyligen mina gamla Icebugs. Kastade dem utan att blinka i soptunnan. Eller faktiskt. Ett par ryckningar i ögonvrån blev det ändå eftersom jag samtidigt kom att tänka på ett inlägg i skoslängarfrågan: när Malin gjorde en skoutrensning och drabbades av lätt separationsångest.
Nostalgi är seriösa saker, men hyllmeter efter hyllmeter av gamla skor? Nja. Nära och kära får ändå stå ut med mycket för löpningens skull. Så jag har ett tips om du har svårt att låta avlagda löparskor gå i graven: pyssla dig en minnessak!
(Kom ihåg var ni såg dessa armband först. När – inte om – de dyker upp i Icebugs sortiment behöver jag vittnen i striden om upphovsrätt. :-))
blogg@bureborn 
Coolt armband!!! 🙂
Tack!! Jag är riktigt nöjd faktiskt.
Men va? Jag tror inte jag har något sådär fint på mina icebugs. Något helt annat (som du kanske inte vill höra) – jag är så ledsen att jag slängde mina gamla buggar. Det var visserligen hål i tån. Men de ny är inte sköna, de skaver på fotknölen, trots att modellbeteckningen är densamma (pytho 2). Så trist!
Broderad skalbagge på plösen. Som man skäras loss med skalpell och klistras under ”glasbubbla”. Voilá!
Mina hade spruckit rakt över så jag hade inte stort val. Och jag köpte mig ett par nya. Som jag nog precis som du tycker har lite annan passform. Lite tajtare. Som tur är skaver de ingenstans. Uppdatering av skomodeller är inte alltid av godo. 😦
Men du vilken bra grej! Mina ursprungna skor brukar bli ”promenadskor” och sn återvinning. (Om de inte är FÖR urtjänta) Nu ska de få bli armband också!!!
Och så får man anledning att pyssla också! Riktigt roligt faktiskt, att klistra och klippa och fokusera på lite handarbete. Och mysigt att knåpa med pysselgalna Pumlan.
(Inte för att jag tror att nån bryr sig, men) av mina hittills sju par löparskor springer jag i de senaste två skrikigt brandgula paren medan de vita snabbisarna väntar på årsdebut. De äldre sympatiskt gråa och svarta paren väntar möjligen på användning i riktigt dyngföre eller på att likt mina första asics användas som vardagsskor. Mot slängning talar möjligen potentiell praktisk nytta men knappast nostalgi. Däremot har jag kvar ett par femtio år gamla spikskor och den hoppsko (med spikar i hälen) jag en gång fick av friidrottsförbundet.
Av skotillbehören på bilden (som ger mig lite farbror Frej-vibbar) skulle jag nog hellre göra en brosch eller knapp som väcker undran om mystiskt hemligt sällskap med hemska riter.
Mina löpardojjor brukar vanligen degraders långsamt: löparsko, promenadsko, trädgårdssko, gräsklipparsko, målarsko. Men dubbskor har sina begränsningar.
En knapp är antagligen mer könsneutral. Eller ett armband med lädersnöre istället för chiffongband. Icebug har onekligen valt en logo med mystiska konnotationer. Lite egyptenvarning, tycker jag.
Hihi, underbart! Något litet minne av gamla favoriter måste man ju ha!
Perfekt lösning för pysselglada nostalgiker! Och idéen går att utveckla. Många detaljer finns det på en sko och man dissekerar den. 🙂