Isen ligger fortfarande på Ekoln. Och på den tilltrampade stigen inklämd mellan strandkant och åsbrant. Allt annat andas vår i Kungshamn/Morga. Svanrop bortåt Djupviken. Solvarm ekbark. Hagmarkerna mjukvåta av smältvatten. Lervällingdoft och bländande pussblänk i motljuset. Svettrännil längs tinningen på grund av vinterstass på lunchrundan.
blogg@bureborn 
Här borde väl dina nya Icebug komma till sin rätt? Förresten, har aldrig sprungit på stigarna nere vid sjön utan bara på stora landsvägen när jag varit på väg till dottern som plugga på Veterinärhögskolan. När man kommer från Märstahållet, var viker man lämpligen av för att komma på dessa vackra stigar?
Buggarna levererade! Utan dem hade jag aldrig lyckats ta mig ner på nordsidan av åsen. Man kan välja att tassa fram längs strandkanten, eller ta vägen över den minst sagt branta åsen. vem har påstått att Uppsala är platt?
När du passerat Krusenberg ska du hålla utkik efter en parkering på höger sida – Tureberg. Därifrån går markerad stig ner till strandkanten som du kan följa ända till Flottsund. Väl där passerar du bron och springer längs Fyrisån till Ultuna. Men det senare har du antagligen redan gjort. När du är nästan framme hos veterinärerna kan du vinka till mig, som sitter i ett hus strax intill.
Underbart vackert! Både bilder och språk!
Tack! Det är något mer vårsolen, tror jag.
Härlig aptitretare för oss som gillar vår. Men ta det easy längs isstigarna. I morgon för exakt ett år sedan drattade jag baklänges på en isfläck och slog bakhuvudet i en timrad husknut. Det tog nästan ett halvår att bli helt återställd.
Jag tassar varligt, jag lovar. Men utan dubbar hade det varit fullständigt ospringbart på många ställen. Inga husknutar i sikte, men väl meterbreda ekstammar. Som säker kan ge samma otäcka effekt. Hjärnskakning alltså?
Usch då, Sture, här får man höra otäcka berättelser mitt i vårglädjen. Men slutorden ”helt återställd” låter gott.
Perfekt plats för en Sprada! 🙂
Absolut! Finfina sandstränder längs nästan hela sträckan för den som gillar att slänga kläderna. 🙂
Bara måste ju testas!!!! 🙂
Ja, äntligen! Just så kan det vara. Något att tänka på under sega vinterpass i snömodd. Framkomligheten runt vår sjö (med kommunens namn) är dock begränsad inte bara i brist på isbuggar utan också av ideligen uppdykande strandtomter. Men det finns tydligen andra vattendrag och såna här dagar ska en ändå inte klaga.
Just den här strandbiten längs Ekoln är fredad = naturreservat. Men på andra sidan Flottsundsbron finns samma tendens: stranden ockuperad. Även om många av tomterna antagligen inte sträcker sig ända ner till stranden, så har husägarna liksom paxat området. Men som sagt. Det finns andra stigar längs vattnet att välja.
Vilka underbara bilder, nu längtar jag till och med hem till vårslasket!