Skuffelse

Ibland överträffar verkligheten kartan. Ibland utlovar kartan något som realiteten inte levererar. På veckans långpass inträffade det senare. Upplandsledens sträckning från Yttergran och norröver såg så lovande ut, med en stig som ömsom slingrade sig fram längs sjökanten ömsom klättrade uppför rullstensåsen. Ett naturreservat i faggorna till och med. Måste ju vara vackert!

Icke så. Några korta njutningsfulla sträckor längs Ekillastranden och genom grönskimrande gammelgranskog. Genomkorsade i en blinkning. Resten. Trassliga traktorvägar i sly, trafikbrus, dammiga grustag, grothögar. Och så snålblåst och sega ben på det. Usch.

I brist på landskapligt ögongodis studerade vi passerade skyltar intensivt.  Någon som vet vad en skjutbiograf är? Och varför vi inte längre döper barn till Andvätt?

Annonser

11 thoughts on “Skuffelse

  1. En skjutbiograf är väl en slags simulator som gör det möjligt att nedlägga storvilt utan blodspillan. En sympatisk anordning om jag tolkar rätt? Jag tror att simulatorer är framtiden. Till exempel skulle en Hawaiisimulator kunna göra susen i November. Skulle gärna byta duggregn och dimma mot lite hula-hula, paraplydrinkar och vajande palmer.

    • Aha! Ett helt klart mer sympatisk sätt att ”jaga”. Och säkert bra träning för dem som sedan ger sig ut med vapnet irl. Väldrillade jägare känns säkrare för en löpare som springer i skogen även under jaktsäsong. Terränglöpningssimulator? Tro om det skulle vara nåt?

  2. Själv undrar jag vad en grothög är? Jag gillar ordet och känner genast ett behov av att använda det så behöver veta vad jag skall leta efter.

    • Grothögar är såna där långa travar med ris som samlats in efter en avverkning. Ligger ofta längs skogsbilvägar övertäckta med papp. När de torkat över sommaren kommer en flisbil och tuggar riset till flis som säljs som biobränsle. Namnet grot kommer från GRenarOToppar, vilket är vad riset består av. Svarar skolfröken. 🙂 Kanske inte en alltför vanligt förekommande i Belgien.

  3. En skjutbiograf eller filmskjutbana har jag faktiskt agerat på. Som nittonårig infanterist i lumpen utrustades jag med granatgevär för att bekämpa stridsvagnar och som komplement till skjutning mot stillastående pappmål fick man några gånger öva mot rörliga på filmduk, dock inte med granater (än mindre skarpladdade!) i loppet utan med gevärsamunition. När man avfyrat rullade filmen de antal sekunder det skulle ta för skottet att nå fram innan den stannade för markering, så man måste sikta lite framför stridsvagnarna som kom från olika håll. Jag var en mycket dålig soldat, men här fick jag faktiskt medalj. Men bion i Varpsund (antingen den nu visar älgar eller fiendesoldater) är nog mer avancerad än det lilla rummet på I 20 i Umeå 1965.

    Vad en biblioteksdepå är frågade jag sambon om, men minns inte vad hon sa. Och beträffande ert vägval kan jag bara önska bättre tur i lotteriet nästa gång (eller titta på flygfotokartan innan?)

    • Biograftypen fanns alltså redan på 60-talet. Jag som hoppades att det var en modern nymodighet och därmed försvarbart att inte veta vad det var. Nu kan jag inte skylla på annat än att jag aldrig gjort lumpen och aldrig hållit i ett vapen. Vattenpistol undantaget. Bara för att jag nu sett skylten, och bloggat om ordet så dök det plötligt upp i mitt FB-flöde. En vän deltog på Vildvittrornas jakt på just Varpsund. Biografskytte för enbart tjejer. Om jag fattat rätt var det djur det siktades på. Men de kan säkert byta måltavlor beroende på målgrupp. Kanske man man få skjuta på travar med plåtburkar om man har svårt för att sikta mot levande ting, även om det bara är på låtsas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s