Omjligt med en dotter som kollar yputibe-klipp. Göra ypga med en pixlig mindcraft fokgs spm instruktör.
Ni var säkert ett par stycken som redan förra söndagen såg det språkligt nydanande inlägget Yogobe. Ett inlägg in spe, som undertecknad råkade publicera prematurt. Hastigt och hafsigt nedknattrade reflektioner av veckan testpilotprojekt – ett tredagars gratismedlemskap på sajten Yogobe.com (yoga online)
Analys
Jag har två stora problem med yoga i hemmets lugna vrå under ledning av instruktör via nätet.
1. Brist på lugn
Dotterns favorit-youtubers skär i mina öron även om hon och mobilen befinner sig på övervåningen. Bakom en stängd dörr. Sambon läser. Det prasslar när han vänder blad. Ni fattar va? För att kunna fokusera måste jag ha tyst omkring mig. Jag måste veta säkert att ingen slänger upp dörren till tvättstugan (mest avskiljda rummet i huset) och frågar var potatisskalaren/hårbandet/uthusnyckeln tagit vägen. Jag kan inte riktigt slappna av mentalt om någon annan är hemma. Och det är i princip alltid någon annan hemma.
2. Ledarnärvaro = 0
De må vara hur proffsiga som helst yogobe-instruktörerna, men att gå igenom en datorskärm kräver nog en övermänniska. Jag testar att förstora upplevelsen genom att koppla datorn till tv:n via airplay. Får nöjet att ledas av en pixlig figur á la minecraft eftersom upplösningen på filmerna är för dålig.
En van yogare kan antagligen fokusera också i totalkaos. Hen behöver ingen motiverande ledare för att göra rätt.
Hiss eller diss
Miss. Jag är nybörjare. Yoga online funkar sådär. Känns som om jag missar något för jag hittar videor som jag verkligen gillar och som passar mitt psyke. Kraftfulla dynamiska varianter som utmanar vighet och styrka och som jag gärna skulle jobba mer med. Klong i yogaskålar, delfinsång och lena röster är däremot inte min melodi. Överväger att teckna ett månadsabbonemang och ge tjänsten en ärligare chans, men det måste i så fall ske en vecka när jag är gräsänka.
blogg@bureborn 
(Bureborn: Kommentaren gjord till mitt av misstag publicerade utkast-inlägg) Den här texten krävde mer koncentration än normalt, ändå är jag inte säker på att jag förstått hela inlägget. Att det har med yoga att göra står dock klart. Håller mig till min påbörjade skogshuggarygpa för säkerhets skull.
(Bureborn: Kommentaren gjord till mitt av misstag publicerade utkast-inlägg) Min och sambons gamla telefoner med nyckfullt fungerande T9 och senare modernare varianter med alltför ”lite skämr” för darriga händer har givit mig en viss färdighet att tyda krypterad information. När det gäller dina uppkopplingsproblem saknar jag dock tillräckliga tekniska kunskaper för kvalificerade gissningar. Jag tittade på några av Ringbergs instruktionssnuttar (så långt jag tilläts som icke inloggad) och han verkar ju snäll med sina mjuka r-ljud. Vid besök i Växjö nyligen åhörde jag ett nerladdat sjuminutersprogram med blandade traditionella styrkeövningar men deltog inte i den påbjudna aktiviteten. Jag nöjer mig med min köksgympa till radions vanliga programutbud.
I ditt utmabinhinlägg sankar jaf den tragitiomrlla utvårderunhen ”hudd ellet diaa”.
Förstår inte riktigt… Yoga och skriva är inte riktigt samma sak. 😉 Har du alltså provat yoga hemma men det funkar inte?
Jag gillar inte heller yogainstruktörer på skärmen. Då kör jag hellre själv. IRL är bäst helt enkelt för jag tycker datorn är absolut opersonlig och ”död”, men däremot spelar det inte så stor roll vad som händer runt omkring när jag yogar.
Lite trassligt skrivet kanske, men du har tolkat alldeles rätt – jag testade att använda yogobe.com, hemmayoga via dator. Funkade inge´ vidare. Jag vet dock andra som tycker att Yogobe är jättebra. Yoga mol allena är ju inget alternativ för mig eftersom jag i princip aldrig yogat, men ska jag börja så är det antagligen IRL-varianten jag måste ge mig på – med livs levande ledare.
Tesya! Det värsta som kan hända är att du inte gillar det men då vet du ju. Läraren är superviktig i början så välj med omsorg. 🙂
Kan du inte få med dig de andra två (och eventuellt katten) så blir ni ett totalfokuserat gäng där hemma? Den pixliga figuren med lena rösten kanske ni får vänja er vid.
Ett annat alternativ är att yoga i naturens ensamhet. Själv låg jag nyss och existerade på en stor gräsmatta. Tyst och stilla var det. Fast då kanske man inte behöver yoga?
Tror absolut mer på yoga i naturen än gemensam familjeyoga. Även om katten är en mästare på yoga. Speciellt ställningen katten tycks falla sig naturlig för henne.
Existera på en gräsmatta låter absolut underbart! Behövs ingen hjälp av klockpingel och ambiencemusik för att slappna av då.