Bländande blått

Högst upp står jag. Högst upp vid fornborgen i Morga. Andas milsvid utsikt. Hög på löpning genom blåsippshav, mellan mossmjuka stenar och knotiga ekar. Längs en strand där vattnet slickat solglitterkant på klipphällarna.  Men f-n va´ sjukt vacker en lunchrunda kan vara!

Annonser

10 tankar om “Bländande blått

      • Tackar för omtanken!

        … och erkänner att även jag är mer nonchalant när jag knäpper, sedan jag upptäckt att min (eller egentligen Stockholms stadsbiblioteks) i-Pad är utrustad med denna och andra finesser. Men sneda horisonter, huvva!

  1. Alltså, jag längtade ut när jag såg bilderna, blev avundsjuk när jag insåg att det var ett löppass och började nästan gråta när jag såg att det var ett lunchpass. Hur kan det vara så där fint, på ett lunchpass? Jag springer sju varv runt en park med spikraka grusvägar och tuktade träd.

    • Trösta dig med att din lunchrunda bygger ett mycket starkare pannben än min. Mitt blir mjukt som gelé av naturskönt knark.
      Att få till en så här vacker lunchrunda kräver att jag tar bilen sisådär en kvart, men det är det värt trycker jag som har lyxen att kunna flexa mig en långlunch ibland. Lunchpass i direkt anslutning till jobbet blir inte fullt lika hisnande vackra. Men ( sorry!) ändå bra mycket bättre än varvning av park. Jag har en å och otuktade träd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s