Jag är högerhänt. Veckans test var därför att under en dag leva livet vänsterhänt. Sket sig på sätt och vis eftersom det visade sig vara extremt svårt att inte glömma bort sig och låta högran ta över.
Analys
Borsta tänderna känns helt bakvänt med ”fel” hand. Högerhanden får dessutom för sig att den behöver hjälpa till och genomför samma rörelser i luften, likt en tandborstdirigent. Skära tomater gör man med risk för blodvite. Mascaran skapar tvättbjörnseffekt = lika mycket under som på fransarna. Handlingslistan blir fullkomligt oläslig.
Hiss eller diss
Diss. Skulle man kunna tro, med tanke på de praktiska svårigheterna. Men betyget blir hiss. Det här var ett riktigt roligt sätt att förvirra och utmana de små grå. Suverän hjärnträning!
blogg@bureborn 
”Nä, nu får hon väl ändå ge sig”… ,tänker jag först, men snart inser jag hur intressant inlägget är.
Även beträffande ”händhet” gäller nog regeln att man blir bra på det man övar och ju mer komplicerad aktivitet desto mer märks detta. Borsta tänder och skära tomat fungerar trots allt någorlunda för mig, medan det känns nästan omöjligt att skriva normal skrivstil. Extra intressant är det att försöka spela fiol bakvänt eftersom båda händerna har olika uppgifter. Jag får inte till ens en enkel melodi på en sträng någorlunda rent, men då är det minst lika mycket högerhandens fingrar som inte vet hur de ska göra. Att i snabb takt sätta dem på millimetern rätt är tydligen något som den annars så tafatta vänsterhanden lyckats lära sig hyfsat. Det är faktiskt ganska märkligt! Att nagelklippning på högerhanden känns obekvämt trots decenniers träning, är lite förvånande i det perspektivet, men troligen har jag från början fastnat i en bakvänd klippteknik. Min utmaning får helt enkelt bli att lära mig klippa med vänster på samma sätt och lika bra som med höger. Tack för ett tankeväckande inlägg!
( … och för att bli ännu långrandigare slår det mig att jag fick anledning att studera problemet på nära håll för snart femtio år sen när far min fick en stroke och fick lära om. Fast då var förstås högerarmen helt förlamad, vilket gör det extra svårt att exempelvis skära tomater. Men jag minns att han så småningom fick snits på att med en hand plocka ut LP-skivor ur fodralet och lägga dem på skivspelaren. Att han inte kunde skriva berodde mer på den vidhängande afasin… )
Långrandig? Jag tycker det är superkul att ett litet inlägg från mig sätter igång hjärnaktivitet och väcker kommentarslust! Jag tänker nu erkänna en sak. Vänstertestet var en nödlösning i testpilotprojektet, men visade sig vara det som hittills utmanat min hjärna mest. Jag kom helt enkelt inte på ngt vettigt att testa och tittade samtidigt på min vilande vänsterhand, som har alldeles för lite att pyssla med i livet. Fiolspel har den till exempel aldrig tvingats lära sig. Jag inbillade mig att fiolspelare, pianister och andra som tvingas använda båda händerna på ett påtagligt sätt skulle bli mer ”tvåhänta”. Men det kanske inte stämmer?
Tror det där är superbra! Att tänka till emellanåt och göra ”tvärtom”. Jag kom ex på att jag sitter ofta med samma ben ”fram” när jag sitter i skräddarställning så nu ser jag till att variera. Liksom när jag reser mig från liggande till stående så blir det gärna samma ben. Ändrat där med. 🙂 För att inte tala om att man (jag) alltid går på och av cykeln på samma sida.
Det känns som om hjärnan både gillar och ogillar utmaningen. Jag hittar nu plötsligt alla möjliga saker som jag gör ”högerstyrt”, men samtidigt envisas vanedjuret hjärnan med att glömma att vi ska försöka göra tvärtom. Cykeltestet återstår… Tack för tipset! Jag lär antagligen drutta på ändan… 🙂
Det är svårt som fanken! Samma om man ska upp på en häst från ”fel” sida. Har kommit på att jag t.o.m alltid börjar springa med samma ben. :-O
Andra roliga saker att pröva (med inspiration av Ingmarie) är att lägga armarna i kors eller knäppa händerna fel. Eller rulla tummarna åt andra hållet. Men att springa medsols på en löparbana får ni mig aldrig till. 🙂
Jag funderar också på hur jag äter och märker att vänsterhanden är fena på att balansera mat på gaffelns konvexa sida (som den gör när man äter fint med kniv), medan högernäven är bättre på att skyffla in käket i käften med en hand.
Det där ätandet har man verkligen fått sig ituat sedan barnsben. Fast sambon, och även min bror, äter vänsterhänt trots att de båda är högerhänta i övrigt. Gaffeln i höger oberoende om det är inskyffling eller finätning.
Det finns de som tvingades lära sig skriva med höger trots vänsterhänthet. Min svärmor till exempel. Det har gjort att hon är fascinerande ”två-hänt” – vilket vi nog alla skulle kunna tjäna på. Inte bara för att träna hjärnan. Å andra sidan kan man undra varför vi rent biologiskt blir så ensidiga när vi faktiskt har två sidor. Borde det inte vara evolutionärt bättre att vara flexibel?
Det borde ju definitivt vara bättre ur utvecklingshänseende att kunna använda båda sidorna med samma bravur. Eller så kräver det för stor insats av hjärnan? Som ju är en lat jäkel och ständigt försöker spara energi och ansträngning genom att välja enklast möjliga väg.
Ja, precis som annelitens svärmor var min svärfar (som också gått i den gamla skolan) förbluffande tvåhänt. Han kunde tävla med sig själv i pilkastning och annat där båda händerna var jämspelta. I början av förra seklet, på Erik Lemmings tid, tävlade man olympiskt i spjutkastning med ”bästa hand”, ”sämsta hand” hand och sammanlagt. Det borde ha passat de tvåhänta.
Här har man gått och tyckt synd om de stackars barn som under historiens gång tvingats anpassa sig till majoriteten. Och så visar det sig att de är de verkliga vinnarna. Pilutta oss enhänta!
Ping: # 19 – Scott scale 760 | blogg@bureborn