Övningskörning med släpvagn, pirrande peppar och kaffemuggar. Andelen löpar- och träningsrelaterade inlägg på den här bloggen kan ju få vem som helst att ifrågasätta om undertecknad springer över huvudtaget. Jodå, det gör hon. Idag till exempel. Dryga 11 K i skogen som doftade så där som bara en solhet tallskog kan göra. Dallrande hetta. Knastertorr stig. Svettsvid i ögonen.
blogg@bureborn 
Räcker ju att kolla på headern så ser man! Härlig bild!!!!
P.s. Hur lägger man in länkar på högersidan?
I mitt tema finns en widget som heter Länkar, och den har jag lagt till i högerspalten. Kolla under utseende i din WP-adminpanel, för den borde ju finnas i de flesta teman.
Det där svettsvider i ögonen, alltså…. 😛
Och ännu värre blir det om man varit riktigt duktig och smort in sig med solskyddsmedel… 🙂
Låter som en drömtur i skogen! Förutom svetten i ögonen. Men det hör väl till upplevelsen. Haha!
Hör absolut till! Vi löpare har ju alla ett drag av masochism inom oss. 🙂
”Varit där, gjort det”. Dvs sprungit i solvarm, doftande talskog med svett i ögonen. Alldeles nyss faktiskt. ”Livet är gott” (för att nu försvenska ännu ett av löparbloggosfärens åtminstone förr så vanliga uttryck (medan det kaxiga ”Bring It on” får vänta i brist på aktuella utmaningar)).
Ibland kan jag sakna de där uttrycken – och alla de som använde dem så flitigt!
Asch, vem behöver vara så kategorisk? Fast egentligen kan nog det mesta kopplas till löpning med lite vilja. Backa med släp kanske krävde efterföljande sprint? Kaffemuggen kanske gjorde springandet snabbare? 😜
Du har rätt så klart – är man löpare är allt löparrelaterat! 🙂
Härligt med en elva i skogen då och då. Har gjort några sådana under våren och försommaren. Sträckan för att hämta tidningen är 5,7 km enkel väg. Brukar sakta in vid kalhygget där tornfalken i rekel sitter på pass i något av torrträden man sparat. Ibland sitter den kvar, ibland drar den utom synhåll. Dock ett trevligt delmål.
En intressant erfarenhet jag gjort under veckan är att löpning och fotvandring är två skilda företeelser. Efter ett par mils vandring i tuff skogsterräng är vaderna stelare än efter ett maratonlopp. Förklarligt, men ändå lite svårt att fatta.
Det var en ordentlig sväng för att hämta tidningen, men som också låter synnerligt trevlig. Jag misstänker dock att jag ätit frukost tidningslöst en hel del mornar om jag måst tillryggalägga samma sträcka på fastande mage. Men man kan ju också läsa tidningen till förmiddagskaffet.
Nog tycker man att fyra mil asfalt borde ge större biverkningar än skogsvandring, men tydligen inte.